Uppehåll

Jag har just nu ett litet uppehåll, ligger på sjukhus och har dålig uppkoppling. Skriver när jsg är hemma igen.

Nyköping

I onsdags eftermiddag åkte jag till Nyköping för att ha samtalsterapi hos en tjej som jag verkligen tycker är den bästa psykolog jag har träffat. Vi pratade om vad som har hänt hur jag ska gå vidare och fick hjälp med hur jag ska lägga upp mitt samtal med läkaren på gyn den 24 oktober.

När jag var klar hos då så gick jag hem till mamma och pappa för att träffa min bästa kompis. Det finns ingen bättre vän än denna. När jag mötte henne utanför dörren hos mamma och pappa så kände jag bara för att bryta ihop. Men dum som jag är så ska jag alltid var så stark och visa att jag klarar av allt. Idag känner jag mig så ledsen över att jag inte kan visa mig svag inte ens för någon som jag vet bryr sig om mig. Jag vill inte nämna namn på denna person i bloggen men om hon läser så vet hon att det är henne jag pratar om. Förlåt att jag alltid ska visa mig så stark fram för dig, vill även säga att du är den bästa ven man kan. Saknar dig så vill att du ska bo närmare mig än du gör. Kram!

Stannande kvar i Nyköping för att umgås lite med mamma och pappa. Men fråga var om jag var så sällskaplig, hade jätte ont och bara låg i soffan. Jag tyckte det var mysigt. På torsdagen gick min föräldrar till jobbet, pappa var lite velig om han skulle köra mig till Stockholm eller om jag skulle ta tåget. Men jag sa det går bra pappa jag tar tåget. Du är så söt att du allt vill göra det bästa för mig fast du egentligen inte har tid.

Min mamma jobbar bara halvtid så hon slutade klockan ett, så vi bestämde att vi skulle träffas efter det och äta lunch sedan skulle hon följa med mig till tåget.

Så jag var hemma oss dem och slappa lite, kändes konstig att vara hemma hos dem jag har aldrig bott i denna lägenhet men ändå kändes det som hemma. Det är verkligen konstigt de ända som var tomt och jobbigt var att deras hund Moa inte var där, hon gick bort i våras. Hon var min bebis innan jag fick min egna bebis min första.

Under tiden jag var hemma och titta på tv, ringde det en snäll sköterska från smärtkliniken och frågade hur det gick för mig. Jag berättade att jag hade jätte ont och mådde inte alls bra. Fick då förslag på att höja en medicin med 100 mg fram till söndag så kanske det skulle ge resultat utan att sätta in mer morfin. Det kändes verkligen värt ett försök vill inte äta mer morfin än vad jag göra. Då det kändes jätte skönt. Hon ska ringa mig innan jag ska tillbaka till gyn så hon kan informera smärtkliniken hur jag mår så gyn får veta det. Vi får se än har jag inte känt något resultat.

Medans jag väntade på att klockan skulle bli klockan ett så satt jag och surfade. Såg då att någon hade gjort ett inlägg och det var en kille från http://www.afaforsakring.se/ han vill informera mig om att jag som sjukskriven kunde söka ersättning hos dom också om jag var anmäld sjuk till försäkringskassan. Blev helt chockad trodde det var ett skämt så jag ringde upp företaget och de informerade mig att det stämde och att jag skulle gå in på hemsidan och göra en anmälan med bifogade läkarintyg så skulle det titta på ärendet. Så nu får vi se vilken ersättning man får av dem. Hon informerade även att de via nätet försökte fånga upp alla som var sjukskrivna. För det är få som vet att de flesta företagen har avtal med dem så. Och då har du rätt till ersättning. De hjälper även till med ersättning till dem som är föräldralediga, arbetsskadade och blir avskedade.

Tillslut blir klockan ett träffar mamma på hennes jobb. Vi går ut på stan och letade efter liten påse till min älskade värmeflaska men vi hittade ingen. Men det var härligt att gå och titta med mamma. Vi stanna på ett jätte mysigt matställe och åt lite lunch och drack kaffe. Det var så mysigt och sitta ner med mamma och bara prata utan att bli avbruten av barnen som vill har sin mormors uppmärksamhet. När vi satt där så förstod jag hur mycket jag älskar min mamma och saknar henne. Det var så skönt när vi bodde i Nyköping och kunde träffas varje dag om vi ville. Men som vanligt går tiden för fort snart så var jag tvungen att ta tåget hem till Stockholm igen till familjen.

Stockholm i all sin ära men jag saknar verkligen Nyköping, där känner jag mig inte lika ensam som jag gör här i den stora staden...

Tuffdag

Idag kommer det att bli en tuff dag, ska med hjälp av tunnelbanna och tåg ta mig till Nyköping. För att gå på ett samtalsterapi. Varför jag åker till Nyköping är för att jag har pratar med henne tidigare många gånger hon känner mig så därför väljer jag att åka till Nyköping.

Som tur är ska jag stanna kvar hos mamma och pappa så jag inte klappar ihop totalt.

Försöker få kontakt med Danderyd för att få en tablett som ska hjälpa mig att få hjälp när det är som ondast. Men det går inte så bra, ringde igår en tjej skulle återkomma gjorde inte det. Idag ringde jag igen det skulle ringa upp mig kvart i åtta ingen gjorde det. Har nu ringt igen och då ska de ringa halv elva så jag hoppas någon ringer mig då.

Det är verkligen inte lätt att vara sjuk...

Ensam och har ont..

Enligt min man så svimmade jag tre gånger igår, kommer själv bara ihåg engång. Vet inte om det är av att jag har ont eller om det är så att jag dricker för lite. Själv tycker jag att jag dricker bra, men äter kanske lite sämre. Jag vet faktiskt varför det händer.

Har i dag ringt till Danderyd igen för att se ska jag verkligen ha ont fortfarande, för den akut smärtlindringstabletten är slut så de borde ju vara stabilt nu eller vad ska man tro? De ska återkomma till mig när de har fått tag i en av de läkare som har behandlat mig under tiden jag var inlagd.

Just nu tycker jag det är så tufft har ont, känner mig så ensam och förstår inte min sjukdom. När man läser om endomitrios på nätet så blir jag inte så klok. Får vet att vad det är men det finns ingen direkt info om att man kan ha så här ont.

När jag var på sjukhuset så fick jag bara svar att det gör ont att ha endomitrios. Men vi ska hitta en smärtlindring som passar dig och när vi med hjälp av hormonerna och vi har kunnat svultit ut härdaran.

Hur lång tid tar det då? Det finns inte något direkt svar på det.
Ok, jag kanske ska ta och försöka acceptera att det kommer att vara så här ända tills jag dör.

Blodprov

Idag var det dags att gå till vårdcentralen för att kontrollera sköldkörtelvärdet är stabilt, det får jag veta vid läkarbesöket imorgon.

Igår sov jag till halv tolv jag tror inte det har hänt någon gång, att jag har sovit från klockan tio på kvällen till klockan halv tolv. Visserligen hade jag tagit en sömnstablett men den ska inte göra så att man sover så länge. Var också uppe och tog tabletter klockan sex och klockan åtta men somna om varje gång. Det var faktisk ganska skönt att få sova.

Vi hade en jätte trevligt fika besök igår, så härligt att få träffas en stund sitta ner och prata men en kopp kaffe/te och fruktsallad. Jag tror nog att jag njöt mest det var så härligt att inte tänka på hur ont man hade hela tiden. Höra vad som har hänt i våra vänner värld då det var ett tag sedan vi sågs. Så härligt..

Men idag är det verkligen inte kul, jag har jätte ont. Och känner mig så matt och orkeslös. Visserligen hade vi en liten kille i sängen som sov oroligt och råkade sparka mig i magen några gånger. Fast det borde inte vara det som är problemet kan jag inte tänka mig. Mannen är hemma med sonen idag som är sjuk, känns ju skönt att han någon hemma när man inte mår så bra.

Jag har skrivit till endomitriosföreningen för att se om jag skulle kunna få kontakt med någon som har haft denna sjukdom länge och hur det har gått för dem. Jag känner att jag inte hittar så bra information. Vist finns det information men där tycker jag bara att det är info om vad sjukdomen är. Inte hur du kan må och hur olika behandlingar kan verkligen hjälpa..

Kom på att jag har ju fått ett nytt hormonpreparat kan det gör en trött tro och känna sig konstig?

Endomitriosföreningens symbol:

  

Värkarna under kontroll

Nu har jag varit hemma i tre dagar och det fungerar ganska bra. Har ganska ont men det är ju ändå på bättringsvägen.

När jag låg på sjukhuset så fick jag värme påsar helatiden och dessa var så bra.  Så min älskade man har varit och köpt något på apoteket som ska kokas i vatten så blir den varm. Inte så stor men den fungerar. Största problemet är att få denna lilla påse ligga på plats. Så har jag lånat min älskade kalsonger (har trosor under) det fungerar faktiskt väldigt bra nu kan jag vända på mig i sängen och följer med.

De tråkiga är att den inte håller värmen så länge som de på sjukhuset gjorde. Nu undrar ni säker varför jag inte använder vetekudde, det skulle vara toppen men vi har ingen Micro. De stämmer vi har ingen Micro. Men min man ger sig inte han ska hitta någon som är varmt utan att behöva köpa Micro, Så han har beställt denna.

 

Är inte detta kärlek, jag älskar verkligen min man tror nog att han älskar mig eller vad tror ni? Hoppas jag får denna på posten på måndag. Och hoppas även den håller värmen längre men enligt mannen så ska det göra det. Vi får se..

Det som känns jobbigast är att jag inte orkar något blir trött och matt hela tiden, Har haft som projekt att hämta sonen varje dag från fritids det har varit tufft.

Så jag var så ledsen igår när jag kom på att jag bokat en fika med en  kompis som jag inte träffat på jätte länge. Vi skulle ses någon stans på stan och jag kände att jag kommer inte våga åka in till stan själv. Så jag tänkte hon kanske kan komma över till mig istället och fika. Så jag sms henne fick inget svar så jag blev rädd att hon bytt nummer då vi inte har ses så ofta sista tiden så kan det har ju hänt. Men då min man även känner hennes man så sms han honom för att se om hon kan ha bytt nummer. Kontenta av allt blev att hon och även hennes man vill komma över på fika. Blev så glad och även min man som fick träffa sin vän.

Nästa vecka kommer nog att bli ganska tuff men många besök inom vården.  På måndag blodprovstagning för att se hur sköldkörteln mår, nu vet jag att värdet är bra för sjukhuset kolla detta. Så jag behövde höjningen som de gjorde efter mång om och men. Sedan på tisdag ska jag gå och träffa den läkare som ska hjälpa mig med att ha kontroll på sköldkörteln så jag inte blir sjuk igen.
Sedan på onsdag ska jag till Nyköping för att ha samtalsterapi med en kvinna som jag verkligen älskar att prata med. För jag känner att jag börjar bli väldigt ledsen och är negativ och denna kvinna kan hjälpa mig att komma igång med att tänka positivt.

Passar även då att vara kvar hos mamma och pappa för att få ha en mys kväll med dem. Bli ompysslad ska försöka få pappa att åka och köpa indisk mat :-) Min mamma jobbar inte heltid så jag tänkte att jag inte skulle ta ett tidigt tåg hem. Så jag kan gå och äta lunch med henna. Det skulle vara trevligt.

Känner mig ganska rädd över att göra denna resa känns jobbigt när man är så matt och äter morfin så man blir lite dum i huvudet. Men jag får försöka att göra det för min älskade man måste jobba så han kan inte köra mig. Och köra bil för min del finns inte på världskartan. Få vila och samla krafter så jag orkar. Undra om man kan boka ledsagare på tåg stationen *fniss*. Jag klarar nog detta som alla säger till mig att jag är stark.

Hemma igen

Äntligen efter en vecka så är man hemma igen känns jätte skönt. Men ändå är jag jätte rädd att jag inte ska klara av detta.

Har ju fortfarande ont men nu har jag fått smärtlindring som hjälper ganska bra, inte till 100 % men till 80% så det är ju acceptabelt.

Det som känns jätte jobbigt är att jag är sjukskriven tills den 27 oktober, och det är för att vi ska göra en utvärdering den 24 oktober se hur jag mår och hur den behandling de har satt in fungerar. Framförallt se om jag klarar av att vara utan morfin.

Det är ju ganska vettigt men jag är inte tjejen som gillar att gå hemma. Sedan är jag jätte rädd för att de inte kommer att förlänga min anställning från och med sista december. Tror ändå att de på jobbet har en förståelse för min sjukdom men ändå. Förstår att de vill ha personal som inte har en kronisk sjukdom som kan bli sjuk igen. Visserligen kan de ta fem år tills nästa skov kommer men det kan ändå bli så här illa igen om ett år. Jag vet att jag oroar mig för allt säkert i onödan, men ändå kan inte hjälpa att jag blir det. För jag verkligen trivs på jobbet har verkligen bra arbetsuppgifter och bra anställningsvillkor samt bra arbetskamrater.

Det är bara att försöka lägga detta åt sidan och fokusera på att bli frisk. Ska även försöka njuta av att kunna vara hemma och titta på massa filmer, läsa böcker osv. Ska även åka hem till mamma och pappa några dagar och bli liten för en dag. Alla kommer säkert ihåg hur mysigt det vara när en var liten och var sjuk. De som jag tyckte var mysigast var att känna mammas smekning i ansiktet samtidigt som hon sa att det kommer att gå över. Och pappa som alltid sa att jag vet hur det är men det går över.

Kommer aldrig glömma en gång pappa var hemma med mig fast jag var för gammal för att de kunde vara hemma för vård av barn. Men jag var så sjuk i samband med en kraftig menstruation, jag ligger i sängen och har så ont i magen så jag bara ligger och skriker. Han kommer in med en kopp te och en varm kudde och säger - jag vet hur det känns men det gå över. Jag blir så arg för han kunde väll inte förstå hur det var att ha mensvärk. Men han ville bara väl min söta pappa. Jag älskar verkligen mina föräldrar vet inte vad jag skulle göra utan er.

Nu ska jag krypa ner under värmefilten och vänta på att morfinet börjar värka ordentlig. Vem vet det kanske även blir att sova en stund till nu när familjen har gått iväg. :-)

Föresten läste mitt förra inlägg det var verkligen konstigt skrivet ber om ursäkt men jag var så himla hög på morfin den dagen.