Det var ett tag sedan jag skrev. Har lagt detta på is då det känns som jag bara gnäller, vet att många av mina läser skulle säga vad då inte gnäller du. Jag läste en kommentar på min blogg igår där en fråga varför skriver du inte längre jag vill höra hur du mår. Och dessa ord gav mig lite energi att börja skriva igen.
Vad har hänt sedan den 18 april massor..
Var sjukskriven på halvtid ett tag. Sedan gick jag upp på heltid. Fick en remiss till öra-näsa-hals där de konstaterade att min hals var röd och stämbanden ansträngda. Så jag fick diagnosen Reflux eller med vanligt svenskt ord matstrupekatarre. Detta påverkade min röst så jag fick medicin och sedan remiss till logoped och sjukskriven på halvtid för att vila rösten. Kändes jätte skönt nu vet de ju vad det är nu kan det bara bli bättre.
Tiden går, jag jobbar på fyra timmar om dagen. Eftermiddagarna ägnar jag åt att vara hos logopeden och vila rösten. Det är tufft jätte ont vissa dagar har jag problem med andningen och hostar så jag tror jag ska dö.En dag mår jag så dåligt så jag svimmar i badrummet och får hjärnskakning, det är ju inte klokt måste jag råka ut för allt. Längtar bara till semester så jag kan få fokusera på att vara sjuk.
Äntligen den 29 juli kommer och det blir semester, har ett återbesök hos endokrin den 2 augusti känns skönt så vi kan se hur vi går vidare nu när de har en diagnos. Har även varit och tagit prover på sköldskörteln som jag ska få svar på. Träffar läkaren och berättar hur jag mår, att jag inte känner någon skillnad efter den behandling öra-näsa-hals började med. Vi kommer fram till att det skulle vara bra om vi skickar mig till en specialist inom detta ämne, men det låter ju toppen nu kommer jag ändå få hjälp. Får även veta att min sköldskörtel prover inte ser hundra ut, så jag ska ta om dem om fyra veckor. När jag går ifrån läkaren känner jag mig lättad nu så kan det bara bli bättre jag kommer att bli hjälp.
Semester fortsätter jag mår som jag gör men känner att det snart kommer att bli bra. Så en dag kom kallelsen från Karolinska, jag ska få gå och göra tryckmätning och en 24-timmars PH-mätning på matstrupen, för att se hur svår reflux jag har. Får vet att jag ska gå med en sond i näsa i 24 timmar, är glad att jag har blivit inbokad när jag har semester. Min älskade man ser till att han kan vara ledig så slipper jag åka ditt själv.
Det blir den 21 augusti och det är dags, vi åker till karolinska i Huddinge. Får komma in till en sköterska som ska göra dessa undersökningar. Får en en sond i näsan som är kopplad till en dator ska få dricka vatten och äta äpplemos. Samtidigt som jag gör detta ska hon titta på datorn och se vad som händer. Detta är verkligen jätte jobbigt men det går ändå bra, de får ett bra resultat säger hon. Hon tar ut sonden och sätter in en ny lite tunnare som jag så gå hem med, och den är kopplad till en lite dosa som sedan kan kopplas till datorn. Får gå hem och leva som vanligt i 24 timmar de ända som är annorlunda är att jag ska skriva ner allt jag äter och när jag ligger ner. Det är tufft men som sagt jag är ju inte den som ger upp. Dagen efter åker vi tillbaka till Huddinge och de tar ut sonden. Nu ska läkarna studera resultaten och se hur illa det är. Känns skönt men väntan är ju jobbig.
Börjar jobba igen och det är ok, ska jobba heltid för jag orkar verkligen inte vara sjuk längre. Förra veckan ringde läkaren som hade skrivit remissen för att göra undersökningarna på Huddinge och meddelar att jag INTE lider av reflux. Va säger du har jag inte reflux är min första kommentar, men de såg ju det på öra-näsa-hals. Han svara då att det kan vara så att jag har matallergi och det är mot något som jag äter varje dag. Ber honom skriva i remiss svaret vad han misstänker han lovar att han ska göra det. Känner mig bara så tom, men jag hade ju fått en diagnos och nu så har jag ingen diagnos igen. Måste börja om från början. Fy fan säger jag bara...
Kommer hem och då ligger det ett brev från Karolinska, det är endokrin som svara på mina senaste blodprover. Och får då veta att jag har för låga sköldkörtel värden och det måste höja min medicin. Men det känns ju skönt att de har hittat något. Endokrin avslutar nu min utredning och skickar mig tillbaka till vårdcentralen för vidare kontroll av sköldkörteln. Ok, så nu var det slut jag får må som jag gör. De värsta är att jag accepterar det orkar inte bry mig.
Men så händer något konstigt igen, har känt att min BH har skavt några dagar men har inte kontrollerat de så mycket. Men i fredags kände jag att det var en stor knöl mellan bröstet och armhålan det gjorde inte så ont utan var mer jobbig när jag kniper med armen. Pratar med mamma om detta för jag känner inte att jag orkar gå till doktorn med detta. Mamma säger som hon alltid gör att jag ska söka för det. Helgen går och jag funderar lite hit och ditt men bestämmer mig för att avvakta med att gå till doktorn.
Det blir måndag alltså igår, vaknar med ett barn som har feber. Så det är bara att vara hemma med sonen. Då tycker mannen att jag ska passa på att gå till doktorn när jag ändå är hemma, detta tycker även mamma. sagt och gjort jag går till doktron. Sonen och jag går ditt och där konstaterar de att det är en knöl, hon tror att det är en körtel som är inflammerad. Får antibiotika så får vi se om den försvinner om inte så ska jag komma tillbaka.
Men va fan är detta är det ett skämt ska jag råka ut för allt. När ska detta ta slut, varför kan jag inte få vara frisk som alla andra. Ska jag nu gå och oroa mig över att knölen är något annat än en inflammation??Jag vet inte men jag känner bara att det är hopplöst.
Jag såg på programmet arga doktorn som går på svt, om en kvinna som hade haft massa olika sjukdomar i 50 år. Och arga läkaren trodde inte att detta bara var en slump utan det var något annat som låg bakom hennes sjukdomar. Och han hade rätt det var ju så hon hade en sjukdom som gjorde att hon fick dessa sjukdomar. Men hon fick inte hjälp för att det fanns ingen som tog tag i helhets bilden. Och det tror jag är de största problemet i vården idag, att man måste går från specialist från specialist..
Nu återstår det en vecka med massa oro men om sju dagar så vet vi om knölen bara är en inflammation. Det är bara att vänta och se..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar