Smärtfri=Full

Idag var jag på vårdcentralen igen för att se hur det går men min inflammation. Och det går ju sådär lägger sig inte fast jag fått cortison. Har verkligen jätte ont.

Läkaren på vårdcentralen vet inte riktigt vad hon ska göra, hon ska försöka se om endokrinologen kan hjälpa henne. Hon tyckte också att jag skulle tillåta mig att vara sjuk så hon bestämde sig för att sjukskriva mig en vecka. Det är nog det bästa för jag har ju svårt att tillåta mig att vara sjuk. Nu har jag på papper att jag ska vara sjuk.

Fick även värktabletter så jag skulle slippa den starka smärtan. Oj oj säger jag bara tog två tabletter när jag kom hem en timme senare ringde jag mannen och grät för jag kände mig så himla full, men smärtfri :-)

Så det kanske blir en rolig vecka...

Vilken vecka

Oj oj vilken vecka det har varit. Det har verkligen varit upp och ner.

Onsdags var det cellprov gjorde ont som attans efter. Kände mig ganska låg hade nog trott att jag hade cancer. Vet att det är löjligt men jag var verkligen säker på den saken.

I fredags ringer min läkare och säger att proverna ser bra ut men som sagt det är en inflammation i sköldkörteln. Det var väll skönt att höra. Ja vist är det men vad gör vi nu?

Vi bestämde att jag fortsätter min cortison kur och så ses vi på onsdag för att se hur det går för mig. Någon måste ju kunna behandla en inflammerad sköldkörtel, edokrion ville vist inte träffa mig då jag hade rätt doser levaxin. Deras ända förslag var cortison. Men sen då, hur länge vem ska kolla att det blir bättre....

Idag är jag inne på min femte dag med cortison och inget har hänt utan jag har bara skit ont och är jätte tjock i halsen. Är verkligen jätte trött känns som jag har 40 graders feber fast jag inte har det. Orkar inget bara vill sova.

Har varit på landet i helgen och mys med familjen gick ut med de övriga för att åka spark. Körde en sväng men barnen slutade med att min man fick sparka hem mig på sparken. Det är ju inte klokt att jag ska bli så trött jag som brukar träna två gånger i veckan...

Känner mig verkligen jätte gnällig men det känns som jag snart sprängs jag är så trött på att det bara blir massa konstiga saker med mig och att jag aldrig kan vara solklart fall...

Cellprov

Idag blev det punktion eller rättare sagt cellprovs tagning på sköldkörteln men först ett besök hos vårdcentralen. Kände mig så positiv igår när jag pratade med henne men...

Kommer till vårdcentralen vid halv tio och jag får komma in till henne. Och hon börjar jaha hur är det med dig. Jag informerar henne om att jag har jätte problem det känns tjockt i halsen och trycket på högersida idag börjar bli outhärdligt. Hon säger då kan det inte vara ångest och oro för att du inte vet varför du har inflammation. Jo vist kan hon ha rätt men jag kan ju ändå inte oroa upp inflammationen.
Vi fortsätter samtalet och hon meddelar att endokrin inte vill träffa mig för de tycker jag är behandlad då jag äter levaxin men att det hade gett förslag på att sätta in kortison för att häva inflammationen. Och då kommer frågan tycker du att vi ska göra det? Va ska jag bestämma om hur vi ska behandla mig hur kan jag veta vad som är bäst?

Jag säger till henne att något måste vi göra för jag kan inte ha så här ont längre för snart kan jag inte jobba för det påverkar mig så mycket. Och jag säger även att jag känner i min kropp att något är fel, jag tränar två gånger i veckan minst och idag kan jag inte gå upp för en trapp utan att känna mig helt slut. Är ständigt trött men kan inte sova fryser som en gris.

Men till slut blir det bestämt att hon skriver en remiss för att göra cell provstagning på KS , som kan göra underdagen. Att sedan vi sätter in kortison enligt schema till hon fått svar på cellprovet och sedan om det inte hjälper får en kirurg titta på mig. Vi får hålla telefon kontakt, lycka till. Går ut från rummet med en remiss och känner mig lite osäker på vad som ska hända egentligen.

Min älskade man är hemma med en sjuk son så han är snäll och kör mig till KS för att göra denna punktion. Har hört att det ska göra lite ont med det går fort. På punktionsmottagningen så har de dropp-in mottagning. Så vi åker direkt efter vårdcentrals besöket. Får komma in ganska direkt. Träffar en underbar läkare som ska ta detta prov. Han känner på min hals läser på pappren som jag har med mig. Hmm säger han tycker de att du bara har en förstoring på högersida. Det är ju även på vänstersida.

så han gör som det heter en  finnålsbiopsi då används en tunn sprutspets som är kopplad till en spruta med ett visst undertryck. Får veta att de ska sticka mig på båda sidorna, då celler sugs upp i själva nålen och cellprovet strykes sen ut på ett glas så är det viktigt att det inte följer med blod. Då jag är så lätt stucken så kom det med blod på ett av proven så han får ta om ena provet. Ursh säger jag bara.

Sen en kvart senare går jag ut med tre stick på halsen och hade verkligen super ont. Fick informationen när vi var klara att jag kommer att ha ont nu en till två dagar. Eller som han rättar till sitt svar till ondare än du redan har.

Så nu sitter jag här hemma och tycker lite synd om mig själv. Huden spänner i halsen och pulserar men det känns ändå okej. Har varit på apoteket och hämtat mina kortisontabletter så får vi se om det kommer att lindra något.

Men min stora fråga är varför kan jag aldrig känna mig säker på att det kommer att bli ett resultat...

 

Punktion imorgon

Idag ringde min läkare från vårdcentralen, hon började samtalet med att be om ursäkt att hon inte ringt tidigare hon har hade vist varit sjuk. Känns skönt att de fanns en anledning till att hon inte kontaktat mig.

Så nu blir det en tur till vårdcentralen imorgon för att få remiss för att åka vidare till KS för att göra en punktion. Ursh känns lite läskigt att de ska sticka mig i halsen men ändå känns det skönt att något händer.

Sedan blir det en remiss till endokrinologin för vidare utredning.

Andningen bättre

Andningen har blivit bättre vist är låter det tungt när jag andas. Men det är fortfarande väldigt tjockt i halsen. Ibland täpper det till så jag får som krupp får inte luft och kroppen host kväljer.

Rösten blir skrovlig ibland låter det som jag ska tappa rösten vilken minut som hälst. Känner mig jätte seg och orkar knappt något. Har kommit till en punkt där jag bara gillar läget det är nog så här det ska vara någon gång försvinner inflammationen eller så blir jag sjukare.

På tisdag tänkte jag kontakta vårdcentralen för att begära en telefon tid med den läkare som jag har träffat. För att se om hon tänker skicka mig vidare till en specialist.

Inflammerad sköldkörtel

I onsdags var det dags för de efterlängtade ultraljud på sköldkörteln. Det gick jätte bra de konstaterad en inflammerad sköldkörtel, skickar mitt svar till vårdcentralen. Ok toppen bra.

Men jag har sedan i måndags känt mig jätte dålig i andningen och tjock i halsen verkligen mått så som jag har en stor halsfluss. Var även på vårdcentralen i måndags för att bli undersökning fick bricanyl.

Igår morse vaknade jag och verkligen kände mig helt slut och hade så himla ont i halsen och kände mig stryp. Men tänkte det blir bättre när jag kommer upp. Är verkligen jätte yr när jag kommer upp och det är super tungt att andas. Min älskade man tycker att jag ska vara hemma från jobbet. Och jag känner ännu mer panik jag kan ju inte vara hemma.. Måste ju jobba har ju ett nytt jobb..

Blir ändå hemma och vilar sover nästan hela dagen men känner mig fortfarande väldigt matt och andningspåverkad på eftermiddagen. Mamma har ringt under dagen och är orolig och vill att jag söker. Men ni som har följt mig sedan tidigare vet hur jag känner för att vända mig till vården. Svarar mamma att jag väntar. Mammas svar vänta inte förlänge.

Min man kommer och och känner att nej nu får du söka detta går inte vill inte att det ska blir jätte jobbigt i natt. Är då snäll och gör som alla vill åker till akuten på KS har då även ringt rådgivningen innan för att hoppas på att de ska säga att jag kan vänta.

Inne på KS så tar det blodprov, blodtryck, puls och se om jag syresätter blodet. Och det gör jag så de sa att jag inte behövde vara rädd du får luft, jo det vet jag att jag får tänkte jag. Men det är tungt..
Så det blir att vänta på en läkare undra hur lång tid detta kommer att ta?? Känner mig kissnödig förstår inte varför man alltid blir det när man sitter och väntar. Går ut ur behandlingsrummet för att gå på toaletten och vad händer ju det blir svart framför ögonen och blir yr känner att nu svimmar jag. En sköterska ser mig och hjälper mig och det är verkligen en pärs att gå till toaletten. När vi  kommer tillbaka så har det blivit lite fart på läkarna så det står två stycken och väntar på mig.

Läkaren börjar sin undersökning jag berättar vad som har hänt sedan tidigare och vad som har gjorts på vårdcentralen. Han ställer sina frågor AT läkaren hans överläkare står vid sidan och säger massa termer till honom som jag inte förstår. Men fattar att de ska ta mer blodprover och be öron näsa hals komma in och titta ner i halsen.

Öra näsa hals kommer in och sticker ner sin kamera i halsen och det ser inget. Vet inte om jag är lättad eller inte Men vet inte om man kan se sköldkörteln i luftstrupen. Så det blir att vänta på svaren på blodproven. Efter fyra timmar så får vi svar och svaret är att proverna ser bra ut, läkaren har kommit åt mitt ultraljud som gjordes på onsdagen. Och han kan konstantera att jag har en inflammerad sköldkörtel och kan inte göra så mycket mer. Utan att jag ska gå hem och äta Ipren. Det kommer att dämpa. Och jag som har ätit diklofenak i en månad är inte detta inflammatoriska medicin?

Men jag åker hem med detta svar och känner nog mig bara mer frågande. Läkaren ska meddela min läkare på vårdcentralen att jag har varit hos dem akut.

Vad händer nu??Kommer det att ta stopp här kommer min läkare på vårdcentralen ta över och fortsätta med sin utredning eller är det så att jag ska äta Ipren tills svullnaden går ner??

Då jag verkligen inte har någon bra erfarenhet av svensk sjukvård. Det är inte så att jag klagar på att jag inte har fått hjälp men jag är så rädd att de missar något.

Luftvidgande

I natt har det varit jätte jobbigt att andas halsen kändes trång. Så när jag kom till jobbet så ringde jag vårdcentralen för att meddela min läkare att det hade blivit trängre i halsen. Det slutade med ett besök hos henne.

Åkte tidigare från jobbet för att gå till doktorn tur att jag har lite flex att ta ut annars blir detta dyrt. På vårdcentralen så hitta de inte direkt något nytt det hade jag inte trott häller det var inte därför jag ringde. Men hon tog nytt CRP och halsprov, det var som de skulle. Men att jag har svårt att andas det märker hon så nu fick jag lite luftvidgande medicin och en allergi tablett och en remiss till lab i morgon för ännu flera blodprover tog vist inte antikroppar på sköldkörteln förra gången.

Skulle även förbereda en remiss för punktion i sköldkörteln så det var klart när ultraljudet blev klart på onsdag. Så det är bara och vänta och se.

När jag ändå blev tvungen att gå tidigare från jobbet så passade jag på och hämtade sonen tidigare för att få lite lyx tid med honom. Snart är det slut med då när han börjar i sexårs efter sommaren.

Snart kommer mannen hem med mina nya mediciner så ska det nog bli lite lättare med andningen. En sak som är bra på jobbet är att många av min arbetskamrater är sjuksköterskor i grunden. Så händer det något på jobbet så är man i trygga händer :-)

Då var vi här igen

Har varit borta från denna vård sväng ett bra tag. Men nu är jag tyvärr tillbaka. Visserligen har jag under åren som varit haft skov i borrelian men det har ändå fungerat.

Men nu så börjar en ny kamp om en nytt problem i kroppen. Förstår inte varför just jag hela tiden ska få massa konstiga sjukdomar.

Den 25 december 2012 vaknade jag med ett tryck mot örat, är ett så "kallat" öron barn så jag tänkte det är öroninflammation. Väntar några dagar med att gå till doktorn men tillslut åker jag till vårdcentralen och får förklarat att jag har vätska bok trumhinnorna. Får nässpray och lite värktabletter. Sagt och gjort jag firar nyår och allt är frid och fröjd är yr och matt men det är ändå ganska ok.

Jag har under en ganska lång tid kännt mig helt slut haft jobbigt med andning och blivit helt slut av att gå upp för en trapp. Men trodde detta berodde på att jag jobbade ganska mycket och kände mig ganska pressad på jobbet. Kände av att jag mådde så dåligt på jobbet och i mig själv så jag beslut mig för att byta jobb.  Jobbar idag med ett jobb där arbetsbelastningen inte är alls lika hård som innan visserligen är det inget som jag gillar med det passar mig väldigt bra just nu eller inte jag vet inte..

Men nu till de kärnan i problemet. De sista veckorna har jag verkligen mått jätte dåligt i kroppen är ständigt trött, blir slut av att bara gå upp till tunnelbanan har inte tränat på veckor och jag så i vanlig fall försöker träna flera gånger i veckan. På jobbet satt vi och prata om att jag hade vätska bakom öronen och då säger en kollega till mig att det måste vara borta nu efter en månad. Du bör nog gå till doktorn. Sagt och gjort jag bokar en tid hos doktorn.

Vårdcentralen den 30 januari, kommer in och säger att jag har jätte problem med mina öron har jätte ont och högt tryck i dem. Då frågar läkaren men vad är det du har på halsen? Va då på halsen säger jag. Läkaren börjar känna på min hals och tittar in i halsen. Frågar mig om jag har problem med sköldkörteln. Ja men det äter jag medicin för säger jag. Läkaren tittar på mig och säger du detta måste vi börja utreda, men jag vill ge dig lite antibiotika vi kan inte utesluta att du har en infektion.
Men knölen på halsen är inte alls bra. Vårdcentralen börjar en utredning.

Steg 1
Ta en massa blodprover på fredagen dagen efter.
 Steg 2
Göra ultraljud på halsen och detta ska göra på onsdag den 13 februari. Och där efter kommer det nog att göras ett prov på vätskan i knölen.

Så nu är vi igång igen. Alla ni som har följt mig och stöttat mig under borrelia tiden vet hur jag känner in för svensk sjukvård.  Frågorna haglar i huvudet har jag CANCER eller inte? Kommer det att bli bättre med vården denna gång bor ju i ett annat landsting i dag??

Min stora fråga är är ni med och stöttar mig igen mina älskade vänner??