Gott Nytt År

Idag är det sista dagen på detta år. Det känns skönt att få lämna detta år med en ganska frisk dag. Mår bra i kroppen och igår orka jag ta en promenad på en timma utan att må jätte dåligt efteråt..

Det har hänt mycket under detta år har verkligen varit tufft men det har även givit mig massa nya vänner och har även lärt mig vad som är viktigt här i livet. Det finns många människor som jag skulle vilja tacka för att de har funnits tills hand under året. Ni har stötta mig jätte mycket och varit ett stort stöd för att jag skulle orka. Det är svårt hur man ska tacka alla så jag säger bara tack för att ni har funnits..

Men jag måste tacka en person extra mycket och det är min vän Cattis för du har verkligen räddat mitt liv. För du hjälpte mig att komma i kontakt med TBE och Borrelia förbundet så jag kunde få hjälp med min sjukdom. Hade du inte inte gjort detta så hade jag inte levt i dag det är jag säker på. Tack Cattis du är verkligen en räddande ängel.

Ser framemot nästa år då jag verkligen tror och hoppas att det blir ett år som består av en frisk Lotta.

Jag har några mål med nästa år och det första är att få vara friska jag själv inklusive min familj, sedan hitta ett jobb och även få till en flytt till den stora staden Stockholm. Det är ganska stora mål men jag tror att det inte är så svårt att förverkla dem.

Avslutar med att önska alla ett Gott Nytt år!

Jobbig natt

Natten har varit jätte tuff inte för mig själv utan för ett av barnen. Min son har sedan en lång tid tillbaka jätte ont i benen på nätterna. Och natt så var det verkligen den värsta natten jag varit med om. Han låg bara och vred sig och grät hela tiden. Han säger till mig -mamma det känns som benen försvinner.. Det gör så ont i mig när jag egentligen vet att det är så som jag tror det är. Men jag vågar inte inse det men, i natt gjorde jag det. Vi har för ett tag sedan frågat min tyska läkare om han tror att min son kan ha borrelia. Och vi fick svar strax innan jul att han trodde verkligen att han tyvärr hade borrelia. Då han misstänker att han har blivit smittad av mig när jag födde honom och att han har många symptom som tyder på borrelia. Så nu ska vi ta och fixa ett blodprov som vi kan skicka till tyskland för analys. Jag tycker verkligen detta är jätte jobbigt att veta att min son kan ha fått denna hemska sjukdom via mig.. Men jag försöker tänka som en vän till mig från glömstapoolen sa, -tänk att ni kan få hjälp nu när han är tre år och inte när han är 40 år . Det är verkligen sant.. Så nästa vecka blir det ett besök i Stockholm för blodprov och tänkte nog hitta på något annat kul den dagen..

Min tyska läkare sa en positiv sak också och det är att han inte tror att min dotter har blivit smittad av borrelia. Jag har varit orolig för hennes skull också då hon hela tiden drabbas av massa olika infektioner. Men den typ av problem hon har är inte av den karaktär som man brukar förknippa med borrelia. Utan hon har bara haft otur att få många olika infektioner samtidigt..Det känns jätte skönt att veta så där föll en sten från hjärtat.

Själv mår jag fortfarande väldigt bra visserligen är jag ganska trött fortfarande men det är nog för att jag verkligen tillåter mig att vila och tar det lugnt Min kropp är van att vara på hel spänn 24 timmar per dygn och nu så är det inte alls så.. För mina dagar ser just nu ut så att jag sover går upp äter frukost njuter i soffan med kaffet och tittar på morgon tv med barnen. Sen gör vi inte så mycket utan bara det vi känner för. Lunch och sedan är det lite mys och sedan blir det middag och sen är det kväll.. Så just njuter hela familjen av stunden... Tror att jag börjar hitta lugnet i mig själv så nu känner jag att jag kan acceptera mig själv och min sjukdom. Kanske är därför jag orkar ta tag i sonens sjukdom och verkligen orkar få svaret att han har borrelia om nu provet är positivt.

Idag är det bara tre dagar kvar på detta hemska år...Nästa år kan bara bli bättre..

Julen över

Ja då har man firat jul och man överlevde. Jag mådde faktiskt ganska bra ända fram till annandagen då blev det lite för mycket jätte trött förstår inte varför jag får en sådan stor press över att allt ska bli så bra..

Julafton var jätte mysig mormor kom och åt lunch det var jätte kul att hon orka. Barnen tyckte det var roligt att få ha gammelmormor hos oss. Sedan kom tomten och barnen öppna alla paket. Det som var den bästa klappen i vår familj var Wii så nu spelas det hela tiden. Bowling är det som är populärast vet inte om det är för dottern min vinner hela tiden eller om hon tycker det är roligt..

Nu är det inte många dagar kvar på detta året jag hoppas att det nya året blir vårt år. Jag skulle vilja få ett nytt jobb så man kan börja om med sitt liv.. Skulle verkligen vilja stryka året 2010 kan man göra det??

Dan förre Dan

I morgon är det julafton och det känns som jag kan säga att jag kommer att må ganska bra i morgon. Det skulle vara den bästa julklappen som jag kan få i hela världen..

Tycker att jag själv har varit duktig i år och inte har haft så stora krav på mig själv. Visserligen har jag gjort pepparkakshus och bakat peppakakor med barnen men jag köpte färdig för det skulle vara enkelt. Igår bakade vi matbröd hela familjen men det var ett enkelt bröd bara röra ihop och sedan in i ugnen. Det tråkigaste var att när jag gjorde julskinkan i går den är så salt så det var bara att göra en ny i dag igen. Så det kändes inte så kul men nu så är vi på banan igen...

I morgon kommer mamma och pappa till oss för att fira jul. Mormor skulle kom över på lunch men vi får se hon kanske inte orkar det är ju lite tråkigt...

Besök av Sörmlands Radion

Idag har jag varit i kyrkan och haft skolavslutning med dottern Åh vilka fina barn det var som sjöng. Sedan åkt vi i väg och köpte fika bröd för att fira att nu börjar Julovet. Så nu är vi lediga ända tills den 10 januari ska verkligen bli kanon mysigt..

Sedan när jag kom hem så fick vi besök av en tjej som skulle göra en intervju med mig från Sörmlands Radion. Hon vill att jag skulle berätta om min historia med sjukvården och hur det är att leva med en sjukdom som man inte kan få hjälp med i Sverige. Vet inte när det ska sändas men det får jag säkert mer information om. Men det blev en jätte bra intervju kände jag. Fick verkligen fram att det är inte så lätt att få sjukvård när man har Borrelia..

Jag sluta med IV i fredags har mått sådär det har känts lite konstigt i kroppen men jag vet inte om det är borrelia eller om det är förkylning som jag håller på att få. Kan känna ibland att det är svårt att veta vad som är borrelia eller vad som inte är borrelia.. Men man kanske lär sig det med tiden. Men en så länge går det bra att bara äta tabletter så jag hoppas att det kommer att fungera denna gången. Jag vill verkligen må bra för gott nu...

Jullov

Nu så har det börjat ledigheten. Igår var det sista behandlingen på glömsta. Vi fira med glögg, lussebulle och peppakakor. Det var verkligen en mysig lite stund. Kommer att sakna mina vänner från glömsta får hålla kontakt med dem ändå.

Det känns skönt nu att nu har man en lång ledighet tillsammans med familjen slippa åka iväg och stressa till att hinna fram i rätt tid. Och i år så ska jag verkligen njuta av att jag inte jobbar in i det längsta. Utan bara mysa med barnen och mannen och strunta i alla måsten...

Idag ska vi göra ett peppakakshus tillsammans med barnen och göra ett lite landskap med tomtar och troll.. Så det kanske kan bli jul i vårt hus med...

Åtta veckor

Oj nu har åtta veckor gått tänk vad tiden går fort. Men i morgon är det sista gången för mig i Huddinge för denna gång vågar inte säga sista gången helt för då blir jag så besviken om jag måste börja med IV igen...

Ska nu se framåt, just nu mår jag faktiskt väldigt bra. Visserligen är jag väldigt trött på kvällarna och får ibland mer ont på kvällen men det är ändå ganska ok. Så det känns jätte skönt.

Kommer visserligen fortsätta med tabletter ett tag till och det vet jag att jag kommer att få göra under en lång tid men det är ändå lättare än att vara tvungen att åka iväg för att någon ska sätta en nål i mig och jag får medicin och sedan ska vi inte tala om hur mycket det kostar...

För oss i familjen börjar jul ledigheten på måndag och det ska verkligen bli skönt att bara få vara hemma och inte göra något hela familjen. Hoppas att tomten kommer med några roliga julklappar så blir lovet extra härligt.. Men frågan är om man har varit tillräckligt snäll??

Tänkte bjuda på fika i morgon när jag kör min sista behandling för att få fira lite med de underbara vänner som jag har fått via denna tiden. Jag kommer verkligen att sakna våra stunder tillsammans. Man kan inte förstå hur skönt det är att möta folk som sitter i samma båt som en annan... Som förstår vad man går igenom och har mött samma stora motgångar inom vården.. Det är konstigt men det känns som vi med borrelia är en lite skara som måste klara oss själv utan någon alls hjälp från svensk sjukvård.. Jag orkar inte tänka på det för jag blir bara så arg.. Hoppas att någon kommer att förstå vad det krävs för att hjälpa oss med Borrelia...

Just nu är det inne med att köpa julklappar till olika projekt utomlands i U-länder, jag tycker det är jätte fint men jag har svårt att förstå varför vi ska hjälpa massa andra utanför vårt land när vi inte kan hjälpa oss själva.. Som om någon vill skänka en gåva till oss med Borrelia så kan ni gå in på http://www.borrelia-tbe.se/ för att lämna ett bidrag.

Vill även tillägga att jag inte alls är emot, Plan, Unicef eller någon annan hjälporganisation tycker de gör ett jätte bra jobb, men det känns ganska hårt när man inte kan få någon hjälp i vårt eget land...

Känner mig lättad..

Idag känner jag verkligen lättad. Vet inte vad som har hänt det känns som luften har gått ur mig och jag bara känner att jag är Lotta. Jag känner mig ganska pig och glad, visserligen har jag lite ont i huvudet men jag vet att det är för medicineringen tar..

Det är nog för första gången på länge jag känner att livet börjar få en mening. Kommer att köra denna veckan i Huddinge men sen tänkte jag göra ett uppehåll och se hur det blir när jag slutar med IV. Har nu fått åtta veckors behandling vet inte om det är tillräckligt men jag tänkte se vad som händer nu när det är jul... Men ska verkligen inte bli besviken om jag måste börja igen efter jul utan ta det med ro.. Men får hoppas att jag inte behöver det..

För nu vill jag verkligen fortsätta mår bra, för just nu mår jag bra. Tror att mitt beslut att släppa företaget gjorde det mycket lättare att börja må bättre för nu kan jag fokusera på mig själv...

Och det gör jag verkligen det är jag och min familj som gäller just nu inget annat. Och snart är det jul så då blir det tre veckor hemma med barnen och mannen ska verkligen bli härligt..

Vem vet 2011 kanske blir ett bra år!!

Pulkaåkning och pepparkakor

Vilken härlig vinterdag och den inträffar samma dag som jag mår ganska bra också känns härligt. Har varit i pulkabacken två gånger med barnen och nu så avslutar vi med att baka pepparkakor. Min älskade man passar på och fortsätta måla så nu blir det vitt...

I morgon startar behandlingen igen och det är den sista veckan innan jul. Vet ännu inte om det blir fler veckor efter jul har just mail och frågat min tyska doktor för att se vad han säger om han tycker vi ska köra flera veckor eller om vi ska avvakta Har även passat på och fråga vad han tror om barnen. Börjar bli så trött på att det är något som är fel med dem..

Dottern får sår bakom öron och i näsan ofta har även feber ofta. Men sonen har det nog värst han vaknar nästan varje natt med att han har ont i benen. Det har han haft nu snart i ett år och läkarna säger att det är växtvärk. Men jag vet inte, är nog lite rädd att mina barn har Borrelia..

I morgon är det även Lucia på dagis och sonen har bestämt sig för att vara Lucia det ska bli kul och se vad de andra barnen säger om det. Men jag tycker han ska få vara det han vill vara.. Sedan blir det den sedvanliga Lucia gröten med mamma och pappa men i år blir det hemma hos dem...

Helg

Idag känns det jätte skönt har inte ont i huvudet har bara ett svagt tryck över höger öra. Men det är så mycket bättre än vad det har varit på länge..

Vi gör inte så mycket i helgen, varit och storhandlat och nu myser vi i soffan tillsammans hela familjen och äter lite godis. Ja jag vet klockan är bara tre men ibland får man släppa på alla regler.. Det händer ju inte varje dag. Ibland orkar man inte vara den perfekta mamman.

Passade även på i dag när det kändes ganska ok att kasta i en färg i håret kände mig så dassig..

Sju veckor

Tänk så fort det går nu har det gått sju veckor sen jag började min behandling. Det är ganska tufft men det känns att det går åt rätt håll.

Jag får jätte ont i huvudet på eftermiddagarna men idag känns det något lättare vet inte om det är för att jag fick prova en ny värktablett. Men kroppen känns stel som vanligt. I morgon blir det sista behandlingen för denna veckan. Därefter tänkte jag köra en vecka till sen blir det en paus. Sen får vi se hur det blir efter helgerna.

Men jag ska verkligen köra hårt nu, ska verkligen bli frisk nu orkar inte ha det så här längre. Att man ena dagen känner sig bra och nästa tror att man ska dö. Men sen är frågan kommer man att bli frisk eller kommer man bara att vara symptom fri?? Det vet man inte..

Ledsen åter Ledsen

Jag undrar varför måste man ha ett samvete! Skulle det inte vara skönt om man inte hade ett samvete?? Varför har man ett samvete?

Känner mig jätte ledsen och trött. Har även fortfarande ont i huvudet. Skulle bara vilja få sova och sova. Men tyvärr så går det inte, har inte något dagis idag så sonen är hemma. Var med på behandlingen i dag och var kanon duktig. Han tyckte det var så roligt för en kille visa honom hur man flyger ett flygplan :-)

Just nu är det många känslor som styr i mitt liv. Ser ut som den konkursförvaltaren som har hand om mitt företag inte är så smidigt så de som var anställda av mig blir drabbade. Och det får mig att få dåligt samvete för att jag har satt dem i skiten..Men jag får inte vara med och styra i konkursboet, fast jag skulle vilja för att slippa ge andra skit.

Vet inte om det skulle vara lättare att ta detta om man var frisk? Men just nu tror jag att man är extra känslig. För man är ganska instabil när man har så ont hela tiden. Jag ska inte klaga för jag mår hundra procent bättre i dag än vad jag gjorde i februari..Men det är så mycket som man har fått försaka på grund av denna sjukdom.. Vet inte vad som är värst sjukdomen eller de som man måste försaka??Hur mycket blir familjen lidande?

Och allt detta håller jag på och brottas med just nu och det är väl det man kallar för samvete eller de dåliga samvetet...Jag anklagar mig själv för allt...

Andra advent..

Men vad har hänt är det söndag igen, fattar inte helgen går alltid så fort. Har haft en mysig helg med besök från Stockholm. God mat, prat och massa skratt. Det är så härligt när man får besök och man kan bara njuta av att umgås det måste inte vara så perfekt...

Har faktiskt mått ganska bra i helgen visserligen har jag ont i huvudet och i ena örat men det har ändå varit okej. I morgon börjar en ny vecka igen med medicinering nu är jag inne på sjätte veckan..Så det borde vända nu tycker jag..

I morgon blir det först Huddinge och få IV samt en prat stund med de andra som går och får IV. Sedan hem och äta lunch med en kompis ska bli så härligt att träffas det var ett tag sedan.. Men först ska jag njuta av denna mysiga andra advent tillsammans med min älskade man..

Huvudvärk

Idag var det verkligen en pärs att åka hem från Huddinge. Vädret var katastrof snö åter snö.. Kan bara säga det är inte alls kul att köra bil med kraftigt snö fall och huvudvärk det blir kaos i huvudet.

Idag åkte även min vän från Tyskland hem till Vimmerby, var lite orolig när han körde i väg i detta oväder. Men blev glad när han ringde och sa att han var hemma. Kommer att sakna honom nästa vecka :-(

Jag undrar när denna huvudvärk ska försvinna. Den blir alltid kraftigare när jag tar mer metro. Det blir som ett jätte tryck värst är det på höger sida över örat. Men jag få glädja mig med att det är bra det är positivt Det är bara att köra..

Fem veckor

Oj i morgon avslutar jag min femte vecka på behandlingen. Gud va fort det går. Just nu mår jag piss men det känns ändå som det finns en väg ut ur detta igen. Har kanon ont i kroppen och huvudet.

Men just nu gör det så ont i själen.. Det är verkligen skit tufft att man inte kan vara med och påverka konkursen. Vist är det skönt att man inte behöver vara med och städa upp men jag hatar när andra människor måste ta hand om mina misslyckande. Är van vid att jag är med och städar upp efter mig själv. Men det är bara att bita ihop och låta folk ta hand om detta. Måste våga släppa taget.

Men varför är det så svårt att göra det? Varför känner jag mig så misslyckad? Och varför känns det som att allt är mitt fel? Varför varför varför måste jag älta allt...

Nu blir det att ta en sömntablett och sova för att åka till Huddinge för sista dagen denna veckan. Hoppas livet känns bättre i morgon..

Lite låg..

Idag känns det inte så bra. Känner mig så ledsen och orkeslös. Jag vet att det bästa för mig var att lägga ner butiken men det känns så tungt. Det känns som jag har ett stort hål i mig..Det känns så misslyckande att jag fick lägga ner men det är svårt att bli frisk när man inte fokuserar på sig själv..

Det är tur att behandlingen går bra, lite segt att åka varje dag och man är super trött när man kommer hem. Men jag känner att det hjälper så det är värt det. Denna veckan är det hårdkörning med metro. Så det kommer att vara tufft..

Men i dag ska jag tillåta mig att vara ledsen. Fick höra av en vän i dag att man behöver också vara ledsen... Så nu ska jag gå och lägga mig och bara gråta...

Då är det klart

I dag har jag lämnat alla mina pappren till konkurs förvaltaren och även nyckeln så nu är det förbi som egenföretagare..Känns tungt men samtidigt så känner jag mig lättad.

Så nu ska jag fokusera på min behandling. Nu så ska jag köra stenhårt med Metro det blir varje dag nu i tio dagar så får vi se hur kroppen mår. Känner mig lite bättre i dag men det kan vara för att jag känner att allt börjar lägga sig. Sedan så vågar jag bli sjuk på riktigt..

Vad händer..

Vet inte vad som händer i min kropp, igår kväll börja jag få så extret ont i ryggen igen. Så jag gick och la mig och när jag har legat en stund som börjar vänster ben domna. Jag har aldrig haft problem med vänster sida men nu så känns mitt ben som en stor fet klubba..Hmm undrar varför det har blvit så här??

kan det vara för jag är super förkyld också? Fick mensen? Eller är det borrelia som spökar? Får fråga de andra på behandlingen de har säkert ett bra svar..

Så idag blir det inte mycket gjort jag orkar inte har jätte ont i ryggen känner mig som en gammal tant so stapplar fram, hoppas slippa ta fram gå stolen. Det skulle vara knäckande..

Tänkte ringa och fråga Doktorn i morgon om jag skulle kunna öka IV med metro så jag får lika mycket som jag hade i tyskland. Skulle kunna våga mig på det nu när jag inte ska jobba längre.

För jag har ju ingen butik längre jag har inget alls kvar. Har inget ansvar får inte göra något. Nu är det någon annan som bestämmer över mina tillgångar och skulder. Känns skönt men ändå skit jobbigt. Det känns som jag inte duger längre, jag finns inte längre..Misslyckade med att klara av detta och bekämpa borrelian.. Och sedan har jag blivit tvungen att göra livet surt för andra personer.. Tänker på min personal som har kämpat så för att detta ska funka och så sparkar jag bara iväg dem för jag inte orkar driva detta längre. Känner mig så misslyckad..

Den stora frågan är även hur gör jag nu? Vad ska jag göra? Sjuk, men kommer jag bli frisk? Kommer jag kunna söka jobb? Det skulle vara bra med en inkomst till och sedan om jag ska vara ärlig så är jag rädd för att bara gå hemma..

Ska börja med att försöka ta en dag i sänder sen så får vi se vad som händer. Det kanske blir sol efter rensken...

Det lättar

Nu börjaralla stenar falla från mitt hjärta jag känner att jag lättare kan andas.. Tänk vad lätt det blir när man verkligen bestämmer sig.

Igår blev allt klart nu har en person tagit över ansvaret för butiken, nu är det bara att se hur han får till utförsäljnigen. Kommer inte få ett öre själv men jag slipper butiken. Trodde aldrig att jag skulle tycka det skulle bli så skönt. För jag har verkligen lagt ner tid,pengar och mitt liv i detta företag..

Så idag känns det som nu kan allt bara bli bättre. Jag kan verkligen börja fokusera mig på att bara bli frisk. Det bästa med allt är att jag känner att behandlingen hjälper.. Vet inte om det bara är medicineringen eller om det är alla samtal med de andra som går behandlingen. Det är så härligt att få höra att allt är som det ska när man mår som man gör... För just nu mår jag verkligen uselt, kroppen ömar förkyld och ont i huvdet. Det kan säkert bli värre nu när jag bara kan vara hemma och vara sjuk..

Dottern fråga mig i dag, -mamma nu är de väll säkert att du inte ska dö? Det kändes jätte jobbigt att höra. Så nu är det fokus på att bli frisk min dotter ska inte vara rädd för att hennes mamma ska dö..

Oroad

Ursh i daghar det verkligen varit kaos i mitt innre.. Får panik över att jag inte vet vad som kommer att hända nu när ansökan är inlämnad.. Sedan skäms jag så mycket över att jag inte klar av detta.. Jag vet att alla kommer säga men du är ju sjuk.. Ja jag vet men det känns jätte tufft ändå och känner mig så värdelös..

Idag blev det tåg till Huddinge för vädret inte var så lokande att köra bil. Men det funkade bra men jag var lite stressad så en av medicinen gick lite för fort in i kroppen så jag blev lite dålig när jag kom hem. När jag kom hem så bara skaka jag och bra grät och grät kroppen skriker verkligen av värk. Så som sagt behandlingen är tuff oh det börjar bli tufft mentalt också av allt runt omkring mig.

Hoppas att det snart tar slut, just nu skulle jag bara vilja lägga mig ner i sängen och sova och vakna först när allt är över en tyvärr så funkar inte livet.. Så det är bara bita ihop..

Imorgon blir det Norrköping hela dagen, hoppar över behandlingen i morgon...

Svårt Beslut

Idag har jag tagit det svåraste och största beslut någonsin. Jag vågade jag lämna in konkurs ansökan. Så nu vet jag inte vad som händer, få se hur det blir... Så snart stänger jag ner detta för gott och är sjuk till 100%.

Det känns jätte jobbigt men ändå skönt nu kan jag börja fokusera på mig själv helt och hållet.. Behöver inte tänka på annat än att bara bli frisk..

Fjärde veckan

Idag började jag min fjärde vecka på behandlingen. Det börjar kännas tungt att åka varje dag men det känns härligt att man känner förbättringar hela tiden. Så jag ska verkligen stå ut..

Det är bara fyra veckor kvar...

Svensk sjukvård???

Igår ringde en kollega till min man hem till oss och ville ha hjälp och råd om borrelia. Det visar sig att hans kompis hade blivit utskriven från sjukhuset, med ingen hörsel, såg inte något och kunde inte gå. På sjukhuset ville de inte göra något för det kunde inte hitta något. Men själv misstänker han borrelia. Pratade lite med honom och gav honom lite råd hur han skulle kunna få hjälp men tyvärr som alla vet så blir det inte i Sverige. Första steget de ska göra är att skicka blodprov till Tyskland.

Efter ett sådant samtal blir jag ganska låg för jag blir så arg, tänk hur många som får gå och vara sjuk i denna sjukdom utan att få hjälp. Det får mig att bli så arg och besviken på Sverige att man inte kan vara öppen för att det finns medicinering för borrelia.. Jag blir så arg...

Har nu gjort tre veckor av min behandling och det börjar bli jätte tufft, ont i huvudet, fryser och värk i kroppen. Men det ska ju vara bra men nu tycker jag det är tufft. Det är skönt att jag inte jobbar denna helgen. Barnen är sjuk så då kan man med gott samvete bara ligga i soffan och titta på film.. Så jag hoppas att jag har samlat tillräckligt mycket krafter för att klara en vecka till.. Det ska gå.. Nu är det bara fem kvar....

Tragiskt

Är det inte tragiskt, idag när jag var på behandling så sitter vi sex stycken i samma rum och får behandling. Alla har en sak gemensamt och det är att vi har borrelia olika svårt drabbade men ändå. Där sitter vi och betalar för den att få dessa medeciner och råga på allt så betalar vi den själv. Och det är för att Sveriges läkar kår inte tror på denna behandling.

Men hur kommer det sig att sex personer sitter gladligen och får denna behandling några mil i från sin hemort, vissa av oss har även varit i Tyskland för att få vård. Om det inte skulle hjälpa varför skulle vi betala alla dessa pengar för att må bra?? Jag undrar varför kan ingen höra på oss och se att vi blir bättre av detta...

Jag är så himla trött på att behöva åka i väg till Huddinge varje dag och betala dyra pengar för att få vård som man borde få inom landstinget... Men nu är det så att vi inte får det och jag vill leva så jag tar och betalar detta, men är det inte sjukt att du måste betala för att leva ett normalt liv??För att man har fått borrelia.

Det finns en driv kraft som gör att jag står ut och det är att jag ser att många av dem som går på behandlingen med mig blir bättre, bara man inte ger upp det tar tid.. Jag är glad att man har dessa människor runt sig för de vet hur det är att vara sjuk och hur man ska göra med alla olika mediciner och även de reaktioner man får av medicinering.. Men mer man pratar om det så inser man att det är säkert massa som har denna sjukdom fast de inte vet om det...

Fortfarande huvudvärk..

Ursh jag har fortfarande jätte huvudvärk. Så jobbigt att inte bli av med den. Men det ska vara positivt så jag får stå ut...

I morgon blir det behandling igen sedan jobba några timmar sen blir det helge.. Ska bli skönt..

Nu blir det att gå och sova..

Huvudvärk

Ursh idag har jag en sådan huvudvärk så jag vet inte om jag kommer snart att dö. Nej så illa är det säkert inte men ont gör det. har druckit massa, coca-cola,vatten och tagit treo, inget hjälper.

Och råga på allt så är det helt dött på jobbet inte en kund så långt ögat når.. Och här ska man stå till kl åtta. Så trist så trist..

Idag på behandlingen så var det god stämning och lite skratt. Jag känner att dessa möten gör att man känner att det är värt att kämpa speciellt när man träffar en kille som verkligen ger järnet och man ser att han börjar bli frisk. Känns jätte skönt att se att man kan må bättre än vad man gör i dag... Så det känns väldigt positiv, men jag tror att jag måste börja bestämma mig för om jag ska kämpa att bemästra Borrelia än att göra karriär...

Tuff start

Idag började en ny vecka med behandlingar blev en tuff start. Blev väldigt matt och yr i dag. Fryser hela tiden vet inte hur jag ska få upp värmen i kroppen. Så idag inhandlades det ett par fårskinns tofflor. Så nu sitter jag i soffan under filten med tofflor och tre tröjor känns ganska skönt..

Besöket på Barn kliniken var lyckad jag fick till det så att de tog ett borrelia prov på dottern.. Det tog även nytt prov på hur det står ser till med hennes vita blodkroppar.. Hoppas de inte är höga längre.. Om tio dagar får vi veta.

Besöket på glömstapoolen i dag kändes himla bra, det känns så skönt att få träffa andra som är i samma sits. Under de sista veckorna har jag fått lära mig massor om borrelia. Men det bästa är att man möter folk som vet hur det är att gå igenom detta...

I morgon blir det Huddinge sen blir det att åka och jobba.. Hoppas på bra väder..

Ny vecka.

I morgon börja en ny vecka med nya utmaningar. Jag börjar med att åka till Barnkliniken med dottern så får vi se vad det är som gör att hon har för höga vita blodkroppar. Sedan blir det Huddinge och köra första behandlingen för denna veckan.

Har jobbat helgen det har gått ganska bra att jobba fast kroppen gör ont. Och man fryser som aldrig förr. Idag när jag åkte hem från jobbet så märkte jag att jag kände när sättet blev för varmt.. Så det betyder att känseln börjar komma tillbaka sakta men säkert. Så härligt jag blir så glad. Det är dessa små tecken som gör att man orkar med nästa behandling..

Det är så skönt att kunna göra detta i Sverige tänk om jag var tvungen att vara i Tyskland, det hade jag inte orkat..

Tack!!

Måste bara få säga att jag har världens underbaraste föräldrar. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. Så fort det strular för oss så ställer de upp på direkt.
I morgon måste jag jobba och min älskade man måste riva ner inredningen i min gamla butik. Och då ställer min älskade pappa upp och hjälper honom för att det ska gå fort. Och mamma min älskade ställer upp och tar barnen.

Min älskade man han gör allt för mig. När jag mår som sämst i min sjukdom så står han alltid vid min sida och säger lugn du kommer att bli bra. Ta det lugnt det ordnar sig.. Vi löser detta...

Tack för ni finns utan er skulle det inte gå..

Kroppen..

Tänk nu har man gjort två veckors behandling och har sex veckor kvar. Jag är så glad att det händer saker i kroppen hela tiden. För det gör mig så säker på att fortsätta. Igår börjar jag känna att jag börjar få tillbaka känseln i mitt högra ben mer och mer.. Det är en så härlig känsla..

Visserligen mår jag verkligen skit i mellan åt nu när jag behandlas men det känns som varje minut som gör ont är värt det... Just nu sover jag jätte mycket och det är nog så att kroppen behöver det men något som jag skulle bli ännu bättre på är att dricka mer vatten.. Har någon något bra tips på hur man gör det för att få en rutin på det??

Den här helgen jobbar jag och det känns ganska bra tror nog att det kommer att fungera. Det skulle visserligen vara skönt att få vara hemma och vila men nu är det så att man är egen så då är det bara jobba som gäller...

På måndag får jag vila ska bara till doktorn med My och sedan åker vi tillsammans upp till Huddinge.. My är glad för hon ska få följa med så hon kan träffa min älskade vän från Tyskland...

Har även bestämt mig jag ska vinna detta kriget som är i min kropp just nu.. Jag ska bli frisk..

Funderar fortfarande..

Jag har nu kört behandling i två veckor i dag och det ger resultat och det känns jätte positivt men ändå väldigt jobbigt för jag mår så himla dåligt av behandlingen. Och det är ju jätte bra för det är så det ska vara..

Denna vecka har varit super tuff, medicineringen har tagit jätte bra mått skit dåligt, men jag har tyvärr inte kunnat ta hand om det för jag hela tiden har varit tvungen att fokusera på mitt företag. Men frågan är om jag orkar mer.. Jag vet att det är ju bara att lägga ner och det är väll sant. Men vad har jag kvar då?? Då blir jag bara Borrelia Lotta.

Sedan funderar jag i 180 på om mina barn har det, och om de har det så hur ska jag göra då? För det är inte så att man kan få hjälp här i Sverige.

Ursh just nu så är det bara ett enda stort kaos i mitt liv. Jag vet varken ut eller in..

Vad håller jag på med???

Ibland undrar jag vad jag håller på med och varför. I dag var jag på behandling nummer två för denna veckan i Huddinge. Och när jag var klar där så stressar jag ner till Norrköping för att jobba. Det snöar som attans men det är bara att köra och hoppas på att man kommer fram och vist gör man det..

När jag var på behandlingen i dag träffa jag tre andra som även de får behandling och de undrade hur jag orkade. Ja det är faktiskt fråga hur orkar jag?? Det vet jag inte men jag orkar inte vara ett offer jag vill kunna försöka vara som vanligt sedan går det inte alltid. Men just nu kör jag bara på ler och ser glad ut som sagt..

I morgon blir det Huddinge sedan ska jag på inköps möte i två dagar så det blir en sliten vecka. Jobbar sedan helgen men som sagt det ska gå.. Jag ska inte ge upp jag kommer att bli frisk inte i dag och inte i morgon men någon dag...

Oj oj vilken natt

Ursh fy och blä.. I natt har jag haft så ont i min kropp så jag fick panik det gjorde verkligen as ont. Det var länge sedan jag hade så ont. Vet att det är bra men ändå så jobbigt.. Jag ville verkligen ge upp i natt. Bad min man göra vad som helst så jag slipper ha ont, jag vill dö..

Men min söta älskade man kram och trösta och säger att det kommer att bli bättre det är bra att du måste kämpa.. Till slut somnade jag och nu vaknar man med lite mindre värk i kroppen undra hur det blir under dagen..

Snart iväg till nya behandling, idag får jag träffa en kär vän från Tyskland..

Tuff dag

Ursh idag är det en tuff dag på alla plan. Jag mår verkligen skit försöker hålla god min för familjens skull. Känner mig så less på allt orkar inte vara sjuk längre och hela tiden få gå på behandlingar och äta massa medicin. Kan inte jobba för jag inte orkar har ont osv..

Sedan så gnager det i mig för butiken inte går så bra som jag hade hoppas. Har världens bästa personal som gör allt för att de ska gå bra när jag inte är på plats.

Just i dag så känner jag mig uppgiven och orkeslös...

Längtar bara tills barnen gått och lagt sig så man kan få lägga sig ner i sängen och bara gråta och hoppas på att man inte vaknar mer.. Fast jag vet ju att jag kommer att vakna och det är fortfarande som det är ....

Tänd ett ljus för alla människor som saknas i din omgivning..

Första veckan slut

Nu så är första veckan gjord med behandling, i dag var det metro igen och jag får så ont i kroppen och huvudet när jag har fått metro förstår inte varför det är säkert positivt

I helgen blir det att ladda för nästa vecka då den kommer att vara en häst vecka, behandling på morgonen och sedan jobba tisdag kväll, onsdag och torsdag blir det Stockholm höstens inköp 2011. Så det blir sova och äta massa gott tråkigt nog får jag låta bli vinet...

Fjärde dagen

Tänk nu har man varit på fyra behandlingar så snart är första veckan gjord. Det har gått ganska bra ändå. I går sov jag från sju på kvällen till sju på morgonen. Så det var verkligen jätte skönt så jag kände mig lite pigare i dag än igår..

Har även i dag börjat få tillbaka känseln i underlivet har fått känna igen att jag är kissnödig. Det är ju inte klokt så fort jag får IV så kommer känseln tillbaka. Fattar inte alls varför??

Idag när jag var på behandlingen så var jag ensam det kändes lite tråkigt men det går ändå ganska fort, själv kanske var fel ord, hade dottern med mig. Hon har varit med de sista dagarna då hon känner sig lite hängig. Men det händer inget det verkar inte bryta ut. Tror att det kan ha varit så att det är inte så många barn på fritids så hon hellre vill vara hemma. Men det kan ju vara så ibland. Blir inte direkt ledsen för det är ganska skönt att ha sällskap till Huddinge..

Fick just ett mail av min vän från Tyskland han ska också börja sin behandling nästa vecka på glömstapoolen och det känns jätte kul men ändå tråkigt att han måste få behandling igen. Men jätte kul att få träffa honom igen. Det är han som har tipsat mig om att kunna få behandling i Huddinge..

Tredje dagen

Ojoj nu känns det att man är inne på tredje dagen känner mig jätte trött. Fryser och är allmänt seg. Men det är positivt för då hjälper det. Men det är ändå alltid jätte jobbigt när det blir så..

Längtar bara tills mannen kommer hem så man kan gå och sova. Så får man hoppas att man mår mycket bättre i morgon...

Dag nummmer två

Idag var jag för andra gången i Huddinge för att ta dos nummer två. Det går ganska bra men det är tufft att åka känner mig lite trött efter behandlingen men det går ändå bra. På dagens behandling träffa jag en till tjej som också går och få behandling. Hon är från Uddevalla och har gått på behandlingar i sex veckor... Så nu har jag träffat två tjejer som går på glömsta.. Tänk att vi är så många som måste behandlas för detta.

På Glömstapoolen är det inte gratis att gå utan det kostar också pengar som det gör i Tyskland men det är inte alls lika dyrt. Idag betalar jag 470kr per dag för behandling och Doxyferm IV, sedan tillkommer kostnaden för metro men den är inte så dyr den kostar bara 10kr om dagen. Sedan tillkommer ju bensinen till och från Huddinge men det är så skönt att få vara hemma komma hem till sin familj varje dag.. Men förstår inte varför det måste vara så dyrt..

Efter besöket i Huddinge fick jag tyvärr kasta mig ner till Norrköping för att lösa ett personal problem i dag. Har en praktikant som skulle vara hos oss i en vecka men det funka inte alls så jag fick be henne avsluta sin praktik i dag och det var verkligen det värsta jag har gjort i hela mitt liv... Det var verkligen skit jobbigt, men de sägs att första gången är jobbigast..

I morgon blir det Huddinge igen, dottern är sjuk så hon får följa med i morgon igen. Men efter behandlingen ska vi verkligen inte göra något utan bara åka hem och spela spel och bara vara. Just nu är jag verkligen as trött...Hoppas morgon dagen blir bättre..

Behandling nummer ett

Idag började jag min första behandling i Huddinge. Det är inte så mycket annorlunda än vad det är i Tyskland man sitter i samma rum när jag kom så var det bara jag där men på slutet kom en tjej till men han inte prata så mycket med henne. Men det lät på sköterskorna att det var ganska många som var på kliniken just nu och alla har varit i Tyskland. Så det kan nog bli ganska spännande möten tror jag...

I morgon blir det att åka igen, just nu åker jag bil få se om jag tar tåget senare eller om jag fortsätter åka bil det var ganska enkelt men det skulle kännas ganska skönt att få till det med tåg. Men det blir så stressigt vid lämning av barnen. Vi får ta en dag i taget..

I morgon börjar...

Hela helgen har varit som en ända stort vakuum Har gjort massa haft modevisning i Norrköping har varit på 30 års kalas, varit på badhuset. Men det känns som jag inte har varit med mentalt det är bara min kropp som har varit där. Vet inte hur jag ska förklara men det känns just nu så att jag bara finns men ändå inte...

Var även och hämta alla mediciner och det mesta gick på högkostnadskortet lite fick jag betala själv men det är verkligen en liten summa tanke på vad man fick betala i tyskland.

I morgon börja min behandling på åtta veckor. Det känns jätte skönt men skrämmande ändå. Jag är jätte rädd för att jag ska bli jätte dålig av behandlingen vet att det är positivt men jag är ändå jätte rädd för det. Skulle verkligen vilja kunna kombinera behandlingen med att även jobba lite.. Men som sagt detta kommer först..

Det känns som att det nu finns en ljusning i mitt liv, jag kanske kan bli frisk och börja få leva ett normalt liv igen..

På måndag

Nu har jag allt klart på måndag börjar jag min behandling i Huddinge. Så nu kan man andas ut åtta veckor framåt får jag åka till Stockholm och få IV behandling. Detta är verkligen en jätte stor seger..

Känns så skönt... Jag är så glad. Och har nästan löst min personal fråga men bara nästan...

Så nu kör vi.....

Ny dörr har öppnats

Igår smällde det till i huvudet igen fick jätte ont och är yr känner mig så himla full. Min älskade man fick åka ner till Norrköping för att hämta mig för jag kunde inte köra bil. Jag blev så ledsen att nu inser jag att det blir tyskland nästa jag klarar detta inte hemma..

Men när jag öppnar min mail så får jag mail från min underbara vän som jag träffade i Tyskland. Han hade en kontakt som kunde hjälpa oss att få IV i Huddinge på Glömstapoolen.. Trodde verkligen inte att det var sant. Har hört talas om denna mannen ett fler tal gånger men har hört att han inte tar patienter längre.

Gjorde en chansning och ringde numret jag fått, och i dag klockan fem åkte jag och min pappa upp till Södertälje och träffa denna man. Och vet ni vad jag sitter här nu med åtta veckors IV behandling som jag kommer att utföras på Glömstapoolen i Huddinge Jag behöver inte åka till Tyskland!!!

Jag tror inte att detta är sant att jag ska få åtta veckors behandling i Sverige!!! Förstår det verkligen inte.... Nu känns det som det kanske finns en gud där ute...

Varför jag???

Det värsta är inte att ha värk i huvudet,kroppen eller magen utan det värst är alla tankar som far. Just nu ställer jag mig frågan varför är det just jag som blev drabbad av borrelia? Varför kan man inte få hjälp med sin sjukvård i Sverige? Den största frågan är nog varför just jag, kanske är ego men jag skulle så gärna att det var någon annan som drabbades och inte jag...Sen undrar jag om jag någonsin kommer att kunna bli frisk? Och vem kan svara på det, tyvärr ingen utan man får se med tiden.

Det finns tre till som verkligen är drabbade av min sjukdom och det är min familj. Jag verkligen beundrar min man som orkar med mig att jag ena dagen är glad och inte har så ont till att nästa dag har en fru som är som en trasa i sägen. Och stackars barn som ofta får hör nej vi kan inte göra det just i dag mamma mår inte så bra idag...

Men nu är det jag och jag får försöka leva med sjukdomen. Fast det är verkligen inte lätt ena dagen känns allt bra och sedan nästa så är det helt kört igen. Jag vet att det skulle kunna vara mycket värre jag vet många som har hamnat i rullstol osv...Jag ska vara glad att jag kan gå och orkar jobba lite..

Men varför kan man inte släppa frågan varför blev det just jag? Varför valde fästingen mig och inte någon annan??

Ladar magen..

Efter nu några dagars jätte ont i magen och aptitlöshet. Så börjar jag sakta komma tillbaka till livet. Min älskade man var i dag och köpte massa olika kostillskott som jag hade fått tips om att äta. Så nu har jag börjat äta Probimage som innerhåller bakterier probiotika.

Probiotika är nyttobakterier som är bra för tarmfloran och även immunförsvaret. Probiotika har även visat sig bra mot allergier av olika slag. Nyttobakterierna hämmar tillväxten av skadliga bakterier (förruttnelsebakterier).

Har även börjat med en grön tablett som lukta illa som är gjort av alger spirulina.

Spirulina är en encellig, ogrenad, spiralformad blågrön alg. Dess cellväggar består inte av cellulosa som hos andra algers utan av en mjuk cellvägg uppbyggd av komplexa sockerarter och protein.På grund av sitt unika och breda innehåll av näringsämnen har Spirulina kallats för "den gröna mirakelalgen".

Nu borde man få ordning på magen hoppas jag. Annars så får man gå till doktorn men då är jag rädd att de säger att jag måste sluta äta medicinen som jag får från tyskland och hur kommer jag må då?? Jag tycker det är så jobbigt att man inte känner att man kan vända sig till den svenska sjukvården ang denna sjukdom...

Men det är bara att kämpa på...

Magen

Igår slog magen bakut igen. Har ont i magen och kroppen vill inte ha det jag äter men det kommer inte upp. Det är verkligen hemskt. Kroppen är helt slut och jag orkar inte något vill bara sova. Så det ska jag bara göra idag sova och sova... Och göra som jag brukar göra ta ett djup andetag och vänta på att det går över....

Föresten är det någon som har tips på vad man kan äta när man mår som man mår allt växer bara i munnen..För nu har jag inte ätit på ett dygn så jag borde kunna få i mig något??

Mitt liv

Ursh ibland känns det som någon har tagit över mitt liv. En lite cell som bara äter upp en inifrån och ut. Ena dagen tror man huvudet ska sprängas sönder nästa dag domnar benen. Ja gud vet vad alltid nya ställen..

Vill få tillbaka mitt liv vara som det var för nio månader sedan glad, pig,vilje stark och hade livsglädje. Men idag så känner jag mig bara maktlös jag går till jobbet och driver mitt företag så gått det går. Det känns som det inte spelar någon roll längre.. Jag har tappat fokus och ork helt..Utåt sett så ser det nog ut som jag vill och orkar, men det är inte så jag spelar för jag orkar inte visa hur jobbigt det är. Jag vill bara få vara mig själv igen..

Jag borde ta tag i kvitton till försäkringskassan för att se om jag kan få ut några pengar men jag orkar inte och det är nog för jag vet att jag inte kommer att få ut några pengar alls..
Men i morgon ska jag försöka börja, jag måste ju pröva...
Idag fick jag mail från en tjej som läser min blogg och hon skriver så här:

Om det kan vara till någon tröst för dig så kan jag säga att artikeln om dig –och din blogg – gör stor nytta, genom att den bidrar till uppmärksamheten. Det verkar vara många som följer dig, så det du gör är värdefullt.

Tack dessa ord värmde!

Nu håret också..

Igår tog jag tag i det som jag skulle nog ha gjort för länge sedan. Ända sen jag blev sjuk så har håret varit jätte konstigt torrt och sprött och ibland rasar det massa hår från huvudet. Min underbara frisör har hela tiden hjälpt mig att kunna behålla det ganska långa hår kvar. Slutat slinga och färg bara tona för att hålla det bra. Igår när jag kom till henne så märkte vi att det är verkligen trasigt och inte alls något bra kvalité på det längre. Så nu åkte det av så jag är numera kort hårig det är inte super kort men ändå kort men med världens härligaste färg.

Jag är inte alls missnöjd med mitt hår jätte nöjd men jag tror att jag tycker det är mer jobbigt för att jag var tvungen att klippa det för jag har en sjukdom. Det känns som Borrelian förstör allt.. Min kropp mår jätte dåligt, magen är ur balans, familjen är även den ur balans och inte tala om företaget är ännu mer ur balans... Och så nu håret..Vad blir nästa?

Vet att jag inte ska klaga, jag mår mycket bättre än vad jag gjorde i början på februari men jag hade hoppas att man skulle vara frisk i dag. Men det är nog så att man inte kommer att bli frisk, Kanske bara symptom fri.. Varför är det så svårt att inse att man har en sjukdom, varför kan man inte acceptera detta??

Skrivelse från patientnämnden

I förgår kom svaret från patientnämnden, jag vet faktiskt inte vad jag hade hoppas på men blev faktiskt ganska besviken.

Jag får som svar att patientnämnden har inte befogenhet att kritisera den medicinska bedömingen som gjort. Patientnämnden beklagar den situation och hoppas att personalbristen som finns inom kort kan utraderats.

Som sagt jag vet inte vad jag ska säga, det är jätte tråkigt att man inte kan få den hjälp man behöver men det jag känner mig mest ledsen över att det är så lätt att skylla på personalbrist.

Har själv personalbrist i min butik men jag låter inte det påverka kunden. Visserligen är det inte lätt att hitta den rätta personen som kan de man behöver. Men jag skulle aldrig säga till kunden tyvärr så har du inte fått rätt sko för vi har personalbrist.. Nej nej det är inte klokt

Men det är bara att gå vidare och hoppas på att det inte händer någon annan det som har hänt mig. Jag har trotts allt fått hjälp visserligen är jag inte hundra bra men jag kan jobba och leva ett ganska normalt liv jag får vara glad för det.

Nu så ska jag börja med en ny kamp, försöka se om man kanske skulle kunna få någon ersättning från försäkringskassan jag tror inte det men jag ska i allafall sätta mig ner och fylla i alla pappren och kopiera alla hundra kvitton man har. Sedan är det bara att skicka in och hoppas på något...

Hur mår jag då?? Jo det är ganska lugnt jag äter min medicin och och försöker sova äta rätt och bara ta det lugnt Men tyvärr så är det massa som händer på jobbet som vanligt. Folk säger upp sig, folk pratar skit, kunderna är få och det tar verkligen på en väldigt mycket. Men annars så är det nog ok, jag har just insett att jag kommer att få leva med att jag inte har känsel i underlivet. Jag vet ju att det finns en del i sjukdomen som blir kroniskt och det är nog det som har hänt. Så det är bara att acceptera att jag inte kan hålla tätt och att jag måste gå på toa efter klockan, men jag lever det är nog det jag måste fokusera på. Innan jag åkte till Tyskland första gången var jag nästan som ett kolli och det är jag inte idag så det har ju faktiskt hjälpt..

Ett inlägg

Här vill jag dela med mig om detta inlägg som en av mina bästa vänner har skrivit för hon vet hur mycket jag lider och hon vill verkligen att alla ska för höra hur jobbigt att det är att inte få gehör för sin sjukdom i Sverige. Vi hoppas på att detta kan vara en börja till debatt. Något måste hända. Varje gång jag hör Borrelia tänker jag på en viss pojke vid namn Linus var tvungen att dör i Borrelia för han inte fick vård. Ska det vara så? Tänk om det är du eller ditt barn nästa gång.
http://www.sn.se/asikter/inlaggutifran/1.831966

Hoppas att detta kan vara en början på att man blir hörd..

Ett samtal

Idag har en väldig speciell person för mig ringt. Hon fick veta i går vilket helvete jag gått igenom de senaste halv året via Fecebook. Hon blev jätte ledsen över att hon inte varit här och stöttat mig när det har varit så tufft. Men det är inte alls hennes fel utan mitt eget för jag har inte släppt in så många när det gäller min sjukdom. Jag skriver gärna om den men jag pratar sällan med någon om hur jag verkligen mår. Jag är så glad att hon verkligen ringde för nu vet jag att jag kan själv ringa och säga jag mår skit... Jag kommer aldrig glömma vad hon gjorde för mig när jag låg inne när vattnet gick för tidigt när jag vänta sonen. Hon fick barn några veckor innan mig och hon visste att jag för stunden inte alls ville ha barn. Och så en dag kommer hon in och släpper ner hennes lilla flicka i min famn. Och från den dagen så ville jag också ha barn jag kunde börja älska den där lilla saken som låg i magen. Jag kan bara säga Tack!!

Hur mår jag då jo det är inte så bra alls. Jätte jobbigt på jobbet mycket som strular kassorna är inte så bra som man hade hoppas. Hemma är barnen sjuka var och varannan dag och jag själv har börjat få jätte ont i magen och är jätte trött. Så fort jag äter något så får jag jätte knip i magen och tror att jag ska dö. Igår svimma jag till och med. Men det är bara att bita ihop och köra vidare och hoppas det vänder snart. Tyvärr så fick jag ett jätte stort baksalg i torsdags jag tappa känseln igen i urinblåsan så nu får man börja gå efter klockan... Vet inte om det är för att jag blev tvungen att köra två dagar utan medicin för det var slut på apotektet.. Men nu så har jag all medicin hemma så nu är det bara att äta och hoppas på att det vänder...

Jag vet att många tycker att det är bara att åka ner till Tyskland igen men det är inte alls så lätt som alla tror. Det krävs så himla mycket av mitt psyke. Hatar verkligen att vara utan min familj. Sedan kan jag inte sticka under stolen med att det kostar väldigt mycke pengar... Tycker det är helt sjukt att man inte kan få någon hjälp alls kan de inte ge mig den vård jag behöver kan de väl ändå ge mig bidrag för att få den. Men nej det får man inte utan det är bara att välja lida eller betala??

Det står ganksa stilla

Just nu är det inte så mycket som händer i mitt liv. Det består mest av att äta medicin, jobba, äta, sova och hålla Borrelian i schack.

Så mitt liv är inte så spännande just nu. Sedan känner jag att min blogg börjar bli ganska gnällig från min sida så jag ta och lägger bloggande åt sidan ett tag. Återkommer när jag känner mig mer på humör...

Sverige igen

Nu så har man kommit hem och fått krama om sonen och sin älskade man. Mamma och pappa kom förbi och åt en bit mat så nu är man en lycklig tjej..

Nu ska man sova sen blir det jobb i morgon..

Det är verkligen härligt att vara hemma igen.

Pforzheim dag 14

Äntligen ska vi snart gå på sista IV för denna gången. I dag hade jag samtal med Dr Klemann vi ska ta och prova en annan typ av medicinering i Sverige nu men det bästa är om jag kan komma ner och köra två veckor till med IV. Men det vill jag verkligen inte för jag orkar faktiskt inte med detta en gång till. Det är så psykiskt påfrestande Så jag tar nog en chansning och kör på tabletter och se vad som händer. Måste jag åka så får jag ta den saken då men kommer nog att vänta tills det blir riktigt illa...

Nu har vi shoppat det sista inför hem resan. Presenter till alla nära och kära. Dottern köpte även en blomma till personalen på Kliniken för hon tycker de har varit så snälla mot henne. Hon är så söt min lilla dotter. Få se om de blir glada.

Sedan blir det att äta något till kvällen och sedan packa för att gå upp i morgon bitti och ta taxi kl 06.00 till flygplatsen. Så till lunch i morgon är vi hemma i Sverige igen. Det ända tråkiga med att lämna Tyskland är att det är i ca 25 grader varmt här, men det ska vist vända :-)

Sen på lördag börjar verkligheten igen då blir det jobb igen och fest i gallerian....

Nu är det sista dagen sen blir det Sverige....

Pforzheim dag 13

Äntligen har man kommit till slutet nu har vi bara morgon dagen kvar sen så åker vi hem så skönt så. Jag längtar så efter min son och man så jag snart ställer mig och skriker rakt ut..

Idag när jag vaknade så kände jag mig faktiskt mycket bättre än vad jag har gjort på länge. När jag sedan gick på toa och gjorde mina knip övningar så funka dem igen. Så nu har det varit värt mödan att vara här igen..

Starta igen med doxy idag för att se om det funkar men jag ska inte börja med de andra tabletterna ännu. För då tror han att jag kommer att få tillbaka yrseln.

Nu ska vi ut och se stadens gator för näst sista dagen..

Det beror på hur man räknar men 1 1/2 dag kvar sen är vi på väg hem..

Pforzheim dag 12

Idag har det slagit om i vädret här i tyskland det är varmt och soligt så det blir att vara inne lite mitt på dagen då jag inte får vara så mycket i solen..

Visserligen har jag slutat med en del mediciner för jag inte klarar av dem blir så jätte yr. Så nu har jag fått sluta med doxcyclin,minocyclin och quensyl. Så det blir bara metro. Känns lite jobbigt då det skulle vara bra att kunna köra full styrka men det är bara att gilla läget. Igår fick jag en tablett av doktorn så jag skulle kunna sova för jag har haft jätte svårt att sova för min kropp brinner på nätterna och det trodde han också kom från tabletterna som jag blir yr av. För det sätter sig på centrala nervsystemet i hjärna så det är vanligt att det blir så.. så i natt fick jag sova så jag känner mig lite bättre i dag. Sedan så har även jag börja få lite diffusa känslor i underlivet så det kanske är på väg tillbaka helt igen :-)

Så nu ska vi göra uppehåll med dessa mediciner för att sedan åter upp ta dem när jag kommer ner nästa gång. Men jag tror inte att jag kommer att åka nästa gång fast han verkligen vill att jag ska åka men jag tycker det är så jätte jobbigt att vara här så det tär så mycket på mitt psyke så jag tror inte att jag kommer att orka med två veckor till här men jag får ta och åka hem och se vad jag känner när jag kommer hem. Men som det känns i dag så dör jag hellre än åker hit igen...

Nu så är det snart dags att gå och ta sista IV för dagen sedan tror jag att dottern och jag syndar med en Pizza idag..

Nu är det bara 3 dagar kvar på fredag morgon åker vi taxi beställd kl 06:00...

Pforzheim dag 11

Igår kunde jag inte skriva något för vårt Internet fungerade inte. Men det var nog bara bra för jag var verkligen jätte dålig i går var så yr i huvudet så jag kunde inte gå upp ur sängen. Det var ett helt företag att ta sig till ett ställe och hämta hamburgare så vi fick något i magen... Så det blev en film dag i sängen med mys det var skönt också.

När jag vaknade i dag så är det fortfarande så att jag är yr i huvudet kändes så skönt att jag skulle till kliniken i dag så jag kunde få prata med doktorn och då visade sig att det är nog så att jag har fått en reaktion av en av tabletterna som jag äter så jag har fått göra uppehåll med dem ett tag och se hur det blir. Sedan tror han att min kropp har tagit stryk av att jag inte har kunnat sova så bra sen jag kom ner hit så idag skrev han ut tabletter så nu ska det sovas...

Idag fick även Dr Kelmman hjälpa min dotter, innan vi åkte ner så visade sig att hon hade någon infektion i näsan så hon fick medicin för det men det har inte hjälpt för nu har hon massa sår igen i näsan och något jätte konstigt sår bakom örat. Så i dag har hon fått medicin av honom så får vi se om det hjälper..

Nu är det bara 4 dagar kvar så skönt så...

Pforzheim dag 9

Idag har vi varit lediga från besök på kliniken så det har inte varit några IV hurra vad skönt. Vet inte vem som tyckte det var skönast jag eller min dotter. Så vi sov lite längre än vad vi brukar göra sen så gick vi till tågstationen för att åka till Karlsruhe för att gå på zoo http://www.karlsruhe.de/stadt/tourismus/kultur/gruenanlagen/karlsruher_zoo.en.

Vilket zoo, vilken park det var verkligen det bästa zoo jag har varit på. Det fanns massa djur och titta på elefanter,isbjörnar, flodhästar jag skulle kunna göra listan lång. Och det bästa av allt var att man kunde åka båt igenom parken eller åka det kanske är för mycket sagt man gled fram.. Så härligt och vilken utsikt och mitt i allt detta så får du uppleva ett vattenspel där du sitter och njuter i din lilla båt. Kan bara säga härligt härligt..

Sedan blev det tåget hem tillbaka till Pforzheim för att avsluta med en god middag. Sedan blev det lördags mys i sängen. Igår hade vi svårt att få något att funka på web TV men TV4 anytime kan man lita på så vi börja titta på halv åtta hos mig, nu så är dottern helt såld... Så det blir att plöja alla gamla avsnit..

Så dagen har varit kanon dag men tyvärr så kommer min huvudvärk smygande tillbaka den har varit borta i två dagar men nu är den där igen. Känns så tråkigt på en så bra dag.

Tror nog att det lutar åt en ligga i sängen dag i morgon det är ju ändå inte så mycket man kan göra på en söndag i Tyskland förutom att fika och äta inte för det är fel.. Så en fika och middag blir det men annars så tror jag vi intar sängen...

Nu är det bara sex dagar kvar sen så är man hemma igen, så skönt så...Längtar så efter min man och son. Man känner sig inte hel när man är i från varandra.. Jag brukar gemför mig och min man med salt och peppar, är bäst tillsammans funkar inte var försig..

Pforzheim dag 8

Har nu varit vaken i ca tre timmar kan inte sova hela kroppen brinner jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Går inte att få något svalka i rummet. Kan inte koncentrera mig på något går varken läsa eller titta på web tv. Vad gör man på ett hotell rum mitt i natten jo tänker..

Dottern ligger och sover så gott brevid mig när man tittar på henne så önskar man att man var så liten och bara slapp tänka på allt och bara få vara den som någon tog hand om en. Varför måste det vara så jobbigt att vara vuxen??

Snart är det dags för ännu en dag med IV besök hos Dr Kelmann och hans snälla sköterskor. Det känns tryggt att gå till dem men det skulle vara så mycket skönare att få ha dem i Sverige. Jag känner verkligen att min kropp måste ha denna typ av behandling den tar mycket mer än tabletterna. Visserligen har jag mått jätte dåligt denna gången men det är kanske som de säger att det dödar cellerna jag vet inte.. Men i dag har en liten känsla kommit tillbaka har känt några gånger att jag behöver gå och kissa. Men är fortfarande orolig över att det inte kommer att gå så jag springer fortfarande efter klockan det kanske jag aldrig slutar med gå i förebyggande syfte. Kommer nog alltid vara rädd för att känslan ska försvinna och jag kissar på mig..

Den stora fråga jag har just nu är varför tror ingen i Sverige på denna behandling när den uppenbarligen hjälper? Jag träffa en tysk i går som berätta att den här behandlingen har verkligen räddat hans liv han hade inte kunnat gå ett steg och nu gick han med kryckor.. Ja jag vet inte vad man ska säga?? Har hört dessa mirakel historier förut. Har fått veta via min blogg att det är många andra Svenskar som har varit och besökt Dr Klemann som säger samma sak han rädda mitt liv...

Ska det vara så att man som Svensk måste åka till en tysk stad som heter Pforzheim för att få hjälp med en sjukdom som vi dag är så medvetna om att vi kan få i Sverige... Man hör varje dag att man ska skydda sig för fästingar och man måste TBE vaccinra sig är det för att Svenska läkare vet att de inte kan hjälpa oss om vi får Borrelia... Det blir dagens stora fråga?

Bara 7 dagar kvar när helgen är över så är det nära...

Pforzheim dag 7

Idag blev det stor sorg för min dotter här i Pforzheim, vi hade packat väskan för att gå till badhuset. Vi hade fått veta på kliniken på morgonen att på torsdagar så var det varmbad som gällde. Härligt tänkte vi och börja gå mot badhuset och när vi kommer till entrén så står det att det är stängt till den 26 september. Jag trodde inte mina ögon va har det stängt och då ser vi att de håller på och renoverar det.. Hmm konstigt att ingen på kliniken visste det..

Men vad gör vi nu min dotter är så besviken hon hade verkligen sett framemot det. Så vi går hem igen och packar om vår väska och och åker till Wildpark och har picknick i höst solen det var mysigt det med. Och då fick vi även se tre lo djurs ungar.. Man kunde stå där hur länge som helst och bara titta på dessa underverk här ser ni en av dem med sin mamma och mamman hon prata hela tiden med sina små ungar. Det var verkligen ett härlig upplevelse i allt det tråkiga.. Så vi hade verkligen en mys stund i höst solen..

Sedan var det dags att ta sig tillbaka för att gå på dagens andra IV, men först han vi med en fika på stadens roligaste glass café, jag passade även på att fira med en kaka då jag i dag har fått behålla maten hela dagen, så varför inte synda ordentligt..Så det kanske är på väg och vända är faktiskt inte lika trött i kväll men det kan ju också ha med att jag har fått ha kvar maten i magen...

I morgon blir det sista IV för denna veckan sen blir det helg här i Pforzheim och då är det även helg för mig och min dotter vad vi ska hitta på det har vi inte bestämt ännu men det kommer säkert bli en resa till Wildpark.http://www.pforzheim.de/umwelt-natur/naherholung/wildpark.html eller så blir det en tåg resa till Stutgard...

Nu är det bara 8 dagar kvar..

Pforzheim dag 6

Idag har det slagit om i Tyskland när vi vakna i morse så var det kalt och regnet hängde i luften. När vi gick till först IV så hade vi alldeles för lite kläder. Så efter IV blev det att en shopping tur. Så nu har vi jackor båda två men det blev inte så billigt men snygga är vi nu i alla fall.

Dotter min har verkligen tur när hon är på IV alla tycker hon är så duktig så hon blir bortskämd av alla med söt saker så undra hur hon kommer se ut när hon kommer hem. I dag fick hon godis av en annan patient på kliniken för hon var så duktig och söt.. Man kanske skulle bli lite och se söt ut :-)

Idag är verkligen det jätte jobbigt, det verkar som kvällarna blirvärst får jätte ont i huvudet och feber. I dag har jag även haft jätte ångest över att jag är här och att min dotter ska få se hur dålig jag blir och att jag bara gråter och vill hem för jag inte orkar med detta. Men samtidigt så tycker jag det är jätte skönt att ha henne här. jag blir galen varför ska det vara så här???

Jag tror jag måste ta det lugnt och inte ha så mycket ångest över att jag inte kan underhålla min dotter 24 timmar om dagen. Det kanske även kan vara nyttigt att hon inte har roligt hela tiden hon kanske även vill bara få ligga i sängen med sin mamma och titta på film och bara mysa. Det kanske är det hon vill allra helst.. Men varför är man så klok när man skriver och tänker men när ångesten kommer så kan man inte tänka en ända positiv tanken.. Är det någon som har ett tips om hur man ska göra för att dämpa ångesten??

Men i morgon ska vi försöka komma i väg till badhuset så vi har köp varsina handukar i dag. Badkläder hade min älskade man sett till att vi hade med oss. Så det ska faktiskt bli skönt har hört från kliniken att det ska vara ett jätte bra bad och roligt för barn...

Nu så är det bara 9 dagar kvar...bara 12 IV kvar..

Pforzheim dag 5

Idag kan jag verkligen vara stolt över min dotter, i morse på IV så var det mycke folk så vi fick vänta ett tag innan vi fick komma in och sedan när vi kom in så blev det fel på nålen så medicinen hade inte gått in i kroppen som den skulle så vi fick göra om det i andra armen så det blev en jätte lång stund på kliniken tre timmar. Och där sitter min dotter och rita och fixar och trixar utan att bräka men det är ganska lätt att vara snäll när personalen är så himla snälla mot henne. Idag bjöd Dr Klemanns fru henne på choklad och då var lyckan verkligen stor. Sedan har hon även hitta en favorit bland sköterskorna Frau Wagner, hon fick i dag fyra teckningar. Frau Wagner vill måla tå naglarna på henne för man ska inte gå barfota utan målade naglar vi få se hur det blir med den saken..

Själv har jag fått herheimers reaktion och det ska vara jätte positivt som Dr klemann säger hela tiden Gut Gut. Så nu ligger man här med feber och har jätte ont i kroppen. Får tyvärr inte behålla så mycke mat häller så det är ganska tufft. I dag när vi kom hem så höll jag på att svimma så dottern fixa vatten till mig och så fick jag ligga i sängen och få tillbaka kraften en stund.. Så i kväll blev det en middag bestående av yohurt med smörgås för mig och dottern jag orkar inte gå ut och äta. Men dottern tyckte att det bara var spännande picknick på hotellet tur att barn kan se det som en lek.. Men jag tycker det är as jobbigt just nu skulle jag kunna säga nej jag orkar inte mer och åker hem står inte ut att det ska vara så här hade hoppas på att jag skulle känna en vändning.. Får ge det några dagar till som tur är så är mina blodprover bra så kroppen klarar av behandlingen. Så det är positivt..

Nu är det bara 10 dagar kvar.

Pforzheim dag 4

Idag har jag verkligen varit världens sämsta mamma har inte orkar så mycket alls. Har haft två IV behandlingar i dag och efter den första blev jag så jätte trött. Så efter vi hade ätit lunch så fick min dotter titta på film på hotell rummet så jag kunde sova en stund, ursh stackars tjej som bara får rätta sig efter hur sin mamma mår.

Men efter IV nummer två så gick vi en stund och leta efter nya lekparker så jag tror nog att hon blev ganska nöjd. Men det är tufft just nu vill jag bara sova... Så jag orkar inte skriva så mycket mer.. Utan nu ska jag sova och hoppas det kanske är något bättre i morgon.

Bara elva dagar kvar tills vi kan åka hem igen... Hoppas jag mår bättre då så dessa jobbiga dagar har varit värt allt jobb..

Pforzheim dag 3

På det hotell vi bor på Am Theater har en lite annorlunda sak man bestämmer vilken tid man ska äta frukost vet inte vad som händer om man inte kommer den tiden som man har sagt. Men det är lite roligt.. Så vi har frukost kl nio på helger och åtta på vardagarna...

Idag är det söndag och i Tyskland blir det verkligen söndag när söndagen kommer. Så idag har alla butiker varit stängda och det finns bara matställen som är öppen här i krockarna så jag och min dotter bestämde oss för att ta den lokala bussen till Wildpark. Vi hoppar på en buss utanför vårt hotell sedan bar det i väg vi hade inte så stora förväntningar på detta. När vi kommer ditt så förstår jag var tyskarna i Pforzheim gör på söndagar. Vi kommer till en underbar park med djur och lekställningar. Så det blir en kanon mysig dag vi strosar fram och tittar på alla djur dottern köper lite mat till djuren så hon kan mata alla djur. Passar även på och äter lite lunch i parken, jag trodde jag köpte en korv med bröd men det var en stor korv kotlett var inte det godaste man har ätit men helt ok.

När vi kommer tillbaka till hotellet så avslutar vi dagen med att ta en stor glass tillsamman på ett café för sedan gå upp på rummet och vila lite innan vi ska ut för att hitta något ställe att äta på. Idag blev det på en Italiensk ställe där vi dela på en pizza det var verkligen kanon god. Det visste jag visserligen för jag och min man åt där förra gången när vi var här sist.

Efter maten blev det att gå tillbaka till hotell rummet och göra sig klar för kvällen och då känner jag att det är som att kliva in i en vägg. Huvudet värker och kroppen brinner som eld. Jag vet att det är nog herxheimers reaktionen som börjar komma det ska vist vara positivt men jag hatar när det kommer för det kan verkligen bli jätte jobbigt om det blir som sist när man har sin dotter med sig..Men det kanske vänder när jag i morgon börjar med IV man får hoppas på det. Nej det är bara att försöka sova och hoppas att morgon dagen inte blir så tuff...

Nu är det bara 12 dagar kvar..

Pforzheim dag 2

Idag har det verkligen varit varmt jag tror nog att det har varit över 26 grader. Det är ganska jobbigt att vara i en stad där det inte finns något direkt bad ställe inte för det hade hjälpt för jag får vverkligen inte vara i solen..

Så vad har man gjort en dag som denna gick först och titta lite i affärer och sedan blev det en lunch i skuggan under ett parasoll dottern hitta pasta och jag åt en schnizel eller en var lite sagt det var två man fick. Oj oj vad mätta vi var. Sedan gick vi hem och vila. Därefter gick vi ut och leta lekparker och gud vad många det finns och vad roligare saker de har så nu klättrar min dotter runt och jag sitter och tittar på. Till middag hade jag lovar henne att få äta på Mac Donalds och vet ni vad den hade stängs ner och flyttat så hon blev så besviken. Men jag hitta något likande med det var bara Kyckling som serverades men det var faktiskt väldigt gott..

Hur mår jag då har fått jätte ont i huvudet men det ska ju alltid vara bra när man får det för då tar behandlingen Men min mag har verkligen fått fnatt.. Så det ska bli spännande och se hur det blir när vi sätter igång på alvar på måndag..Men det tar vi då orkar inte oroa mig för det i dag..

I morgon är det söndag och då är allt stängt men det finns en Wildpark som är öppet där man kan klappa djur och leka så vi tar nog och försöker ta oss ditt. Ska bli spännande och se hur det är att åka lokaltrafik här i Tyskland, tåg har vi provat på men inte lokal buss... Men jag har fått info om var den går och vilken hållplats jag ska gå av så det borde gå.

Så nu är det bara att sova och sedan får vi se hur morgon dagen blir ska vist bli lika varmt i morgon...

Nu är det bara 13 dagar kvar..

Pforzheim dag 1

Nu så är jag och min dotter på plats i Pforzheim, hotellet är faktiskt ganska ok men varmt och vi har rum ut med gatan men det får gå. Vi lyckades ta buss och tåg från flygplatsen och kom fram utan några problem. Men vår resa startade tidigt i dag kl fem så dottern har sommnat som en klubba säl..

Hur känns det att vara här igen, jo ångesten kommer över mig lite fast jag har dottern med mig att jag ska vara här i två djävla veckor och springa till kliniken varje dag två gånger om dagen se samma butiker och samma parker och samma bänka och ja gud vet vad.. Men jag ska se om jag orkar så kanske jag och dottern tar och åker i väg en sväng nu i helgen fick tips om någon bra park där man kunde få klappa djuren det var vist bara 10 minuter med buss, så det kan verkligen vara något..

Ja i dag började jag med min första IV och jag kände direkt att jag blev jätte trött vet inte om det var den eller om det är hela saken att vara här som gör det. Ska nu i helgen äta massa tabletter för att senare starta IV igen på måndag så då börjar det på alvar jag får springa fram och tillbaka dagarna igenom.

Men i morgon och på söndag har jag fritt så då ska vi nog hitta på något roligt jag och dottern men först ska jag försöka sova i detta kvava och varma rum, vet ni de hade elementet på och det är 22 grader varmt ute. Lite konstigt tycker jag....

14 dagar kvar...

Tyskland igen

I morgon bitti drar jag igen ner till Pforzheim för behandling hos Dr Klemann. Denna gången tar jag med min dotter så jag får lite sällskap Så i morgon landar vi i Karlsruhe kl nio sen är det bara att leta rätt på tåg till Pforzheim. Checka in på hotellet och sen på måndag börjar behandlingen på kliniken.

Så nu är det bara att packa ner det som behövs och sedan sov och upp och hoppa kl fem i morgon.... Så Tyskland nästa..

Tragiskt var ordet...

Igår när jag kom hem från jobbet så ringde telefonen. Svarar och då är det en tjej som har samma historia som jag har ang sjukvården. Hon har visserligen fått turen att de har kunnat få ett positivt svar här i Sverige på ett borrelia test men hon har ändå svårt att få vård. Så jag ställer mig verkligen frågan vilket konstigt land vi lever i man får en sjukdom som är vanlig i Sverige men ändå kan man inte få vård för den?? Visserligen får man kanske vård men inte den rätta som kan få en att bli frisk...

Det känns verkligen tragiskt att det är så många som går där ute och har borrelia många kanske inte ens vet om att de har det utan bara går och mår dåligt. Jag har pratat med tre stycken denna månad som funderar på att vända sig till Tyskland för att få vård men vill veta lite mer om hur det går till. Det är verkligen tragiskt att man måste åka till Tyskland för att få hjälp... Och då ska jag säga att det inte är det enklaste beslutet att ta om man ska åka eller inte för det kostar grymt massa pengar och sedan behöver man lämna sin familj för ska man ta med sig familjen också så blir det verkligen jätte dyrt..

Jag förstår verkligen inte varför kan man inte få samma vård här i Sverige?? Jag blir så arg så arg så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det känns lite som det som gäller just nu åk till Tyskland eller dö...

Bestämt mig..

Ursh jag har verkligen mått pyton i helgen har bara sovit och sovit kan inte vara vaken alls mycket utan somnar hela tiden. Har jätte ont i min högra sida...

Så nu har jag bestämt mig jag åker ner till Tyskland igen, fast jag verkligen hatar det men jag kan inte ha det så här längre. Måste bara fixa lite saker innan jag kan åka. Hade tänkt kunna dra så fort som det går men igår hände det saker som gör att jag får vänta några veckor. Men sen så blir det Tyskland igen...

Jobbar bara två dagar denna veckan så det borde gå eller rättare sagt det får gå...

Sen blir det att leta boende i Tyskland, skulle vara skönt att hitta något eget vill inte så gärna bo på hotell. Vist kan det vara lyxigt men inte i fyra veckor... Känns skönt nu när man har bestämt sig hoppas bara det inte kommer mer saker som skiter sig..

Lever

Ja jag lever det är säkert men jag känner mig inte alls så glad just nu och känner att när jag skriver så blir bara mina nära och kära så oroliga så jag har avstått att skriva de senaste dagen. Vill bara säga att jag lever och just nu kämpar mest över att överleva dagen med min värk...Men det är nog så det är att leva med neuroborrelios måste acceptera det...Ska nog börja fokusera på en dag i taget..

Sorgsen..

Idag känns det som jag inte står ut längre, det är många gånger jag har sagt det men jag orkar snart inte mer. Det är så jobbigt att ha ont hela tiden och inte veta om kommer att bli ännu sämre..

Jag har faktiskt tappat livs lusten lite, försöker vara glad och positiv men ibland så lyser det igenom och då är jag as jobbig det vet jag.. Sur grinig och bara gråtter.

Men det känns så hemskt att man i bland känner att man bara vill lägga sig ner och dö för att slippa ha ont. Men så kommer barnen in i mitt hjärta och då vill jag inte alls dö...

Varför känner jag så här? Varför kommer dessa ego tankar? Jag ska inte tänka dessa tankar för jag har ju en underbar familj men varför varför kommer dem över mig???

Just nu känns det som jag inte orkar skriva så mycket mer, det känns bara så negativt just nu.. I morgon slutar jag med den där nya medicinen som skulle hjälpa. Har inte blivit något bättre alls speciellt är det just därför jag är så låg....

Ont Ont..

När jag var i Tyskland så träffa jag en man som beskrev sin huvudvärk som en badmössa. Och nu vet jag vad han menar. Just nu är det som att gå med en badmössa på huvudet det verkligen trycker. I natt trodde jag huvudet skulle tryckas ihop och bli platt som en pannkaka... Undra hur man ska göra för att bli av med denna mössan, kanske köpa en och gå med så det verkligen är sant att man har en mössa på sig ;-)

I dag var jag på möte med Gallerian och då verkligen kände jag att detta huvud tar kål på mig att jag inte alls är med när det pratar det är som man står utanför och inte hör och är i rummet man bara finns..

Jag vet snart inte vad jag ska göra längre det känns som det bara rasar och rasar mer och mer.. Försöker verkligen att se positivt på allt och tro på att det ska fungera med tabletter men det verkar bara som det är IV som gäller, Varför kan man inte få IV i Sverige för det skulle verkligen underlätta???

Jobbar...

Är på jobbet och det funkar ändå ganska bra tror att det kommer att bli värst när jag kommer hem.

Mitt största ångest just nu är att jag nog bör inse att jag måste åka i väg till Tyskland igen... Men jag vill inte åka i från min familj...

Jobb i morgon..

I morgon är det dags att jobba igen efter några dagars ledighet. Jag hoppas verkligen att det kommer att kunna gå att jobba. Det värker fortfarande i huvudet ganska mycket men det blir värre framåt kvällen. Kroppen är lite av en spagetti är fumlig som aldrig förr... Det är bara fyra dagar kvar på kuren så jag har inga direkta hop om att den ska hjälpa men den som lever får se...

Tänk positivt nu Lotta!!! Det ska gå....

Nya medicinen

Nu har det har gått några dagar med den nya medicin, torsdagen var ett helvet har aldrig haft så ont i huvudet som då trodde verkligen huvudet skulle sprängas. Sov i nästan ett dygn känner mig i dag lite bättre men har fortfarande ett hårt tryck i huvudet ochmin ryggraden värker hela tiden höger arm fungerar när den vill normalt men det är inte alls som det var i februari så det känns positivt

Har tyvärr fortfarande problem med att hålla tätt det blir några olyckor vet inte om man ska kalla det olyckor när man inte kan själv kontrollera att det kommer. Men det funkar jag får börja att verkligen gå på toa efter klockan igen...

På tisdag blir det jobb igen hoppas det kommer att funka ska verkligen försöka.. Jag vill så gärna jobba vill inte vara hemma och vara sjuk...

Nästa bakslag..

Helt plötsligt igår slår det till, jag får jätte ont i huvudet även kroppen kan inte sitta upp utan måste bara ligga ner. Så frågan är kan jag ha drabbas av detta http://www.sagevid.se/mms/herxheimer_reaction.html det är något som Dr Klemann säger är bra att få, men hur vet jag att det är det och inte Borrelian som spökar??

Så idag blir det sängen, skulle vara hemma med sonen och bara ha mor och son dag men det funkar inte alls. Jag kan inte stå upp utan jag måste ligga ner. Det känns så himla tråkigt att jag aldrig kan göra något. Så idag få min älskade man jobba hemifrån då vi inte har någon barnomsorg för barnen i dag. Varför kan jag aldrig må bra. Jag är verkligen ett stort problem i vår familj. Man kan aldrig lite på att jag klarar något... Varför är livet så här???

Nu ger jag snart upp

Ursh nu vet jag inte om jag orkar så mycket mer. I dag har värken börjat ännu mer i kroppen mår jätte illa och det känns väldigt tungt.

Idag har jag kissat på mig två gånger, och det känns så himla tungt. Speciellt när dottern säger till sin lillebror när han frågar vad som händet. -det är bara mamma som har kissat på sig igen. Jaha säger han. Jag vet inte vad jag ska säga jag saknar ord men det är så himla jobbigt att kissa på sig inför barnen...

Något mer som jag känner är jätte jobbigt och det är om jag en dag vaknar igen och inte kan resa mig upp ur sängen. Vem ringer jag då?? Vem kan hjälpa mig då?? Vad skulle hända med mig om jag sökte igen inom den svenska sjukvården? Skulle de tro på mig nu eller skulle jag bara vara ut bränd igen??

Så idag har jag satt mig ner och verkligen tagit mig en stor fundering på hur det skulle bli och hur man skulle kunna få till en ny resa tillPforzheim. Jag vill verkligen inte åka men om det blir lika bra som förra gången så är det nog inte så mycket annat att tänka på utan det är bara att åka.

Mamma tycker att jag ska ge den nya medicinen en chans, och det har min mamma helt rätt i att jag ska verkligen ge det en chans. Mamma är så bra att prata med hon försöker få mig att tänka positivt och se till att jag inte ska ge upp. Men tyvärr så har jag nog tappat livs lusten igen...

Tack Apoteket

Nu så har mannen varit och hämtat medicinen, han har aldrig varit med om att de har varit så hjälp samma någon gång förut. Nu så fick vi en svagare dos så vi kunde börja med till de fick hem den dosen jag skulle ha.

Känns jätte skönt nu kan jag börja med medicinen och det är lagom nu när jag ska vara ledig i flera dagar. Nu kan jag verkligen må dåligt och kanske kunna bli bra. Kanske för engångs skull kunna ta det lugnt och bara vara.

Vad tror ni om det? Kommer jag klara det? Det återstår och se...

Apoteket

Medicinen jag fick igår var på recept så i dag ska det blir spännande och se om man kan få ut medicin på apoteket på tyskt recept. Så det blir verkligen spännande. Så min älskade man ska fixa det medans jag är på jobbet. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå.

Så jag får börja med den nya medicinen i kväll i stället...

I dag kom medicinen

Hurra i dag kom den nya medicinen med posten, så nu är det bara att köra igång. Så denna veckan blir nog tuff. Börjar med Metro i dag så nu börjar tio dagars illamående ingen. sen blir det denna nya medicinen som heter Klacid, få se hur jag reagerar på den. Men just nu kan jag må hur dåligt som helst bara jag blir bra...

En dag jobb till sen ledig igen och nu så är det lång ledig så jag kan vara hemma och kurera mig. För just nu har jag fått börja gå på toa efter klockan igen... Fy bubblan!

Men nu så ska jag tänka positivt den nya medicinen ska fungera!!!

Så nu kör vi!

Är man tillbaka på ruta ett??

Igår kväll hände det som jag verkligen har varit så jätte rädd för att det ska hända igen. Står och borstar tänderna och vad händer jo det bara rinner ner för benen. Jag har KISSAT på mig. Nej det får inte vara sant och jag kände inte att det kom. Så igår kväll bröt jag ihop totalt..

Idag blir det nog inte många knopp gjorda jag känner som livet slogs i spillror i går kväll...Jag tror jag ger snart upp. Varför händer det saker hela tiden??

Ont och feber

Ursh vilken hemsk dag, har jätte ont i mitt öra trycker blir bara värre och värre. Axeln är tung och stel och nu har jag även fått feber. Fy bubblan vill inte bli sämre... Längtar efter den nya medicinen vet inte om den kommer att hjälpa men det är verkligen värt ett försök.

Det är inte ofta man längtar efter att få medicin men jag gör faktiskt det nu för jag vill verkligen börja må lite bättre igen.. Jag hoppas verkligen att medicinen kommer på måndag..

Får ny medicin!

Idag kom mail svar från min läkare i tyskland. Han skriver att vi ska prova lite nya mediciner och om det inte hjälper så får jag ta och ta en liten tripp till honom i tyskland. Så jag kan få IV behandling igen.

Det är verkligen värt att prova och se om det kommer att fungera. Han kommer skicka det i dag så jag borde kunna börja med den nya medicinen på måndag. Och det är jätte bra då jag bara jobbar måndag och tisdag nästa vecka så jag kan verkligen ta det lugnt..

Jag är så glad att man kan få hjälp av någon men det är tråkigt att det måste vara i tyskland!! Tack Dr Klemann för att du finns.

Trött

Ursh i dag är jag jätte trött och har ont. Jag känner mig ganska ner men försöker bita i hop. Som tur är det bara en dag till att jobba sen är jag ledig i tre dagar ska bli skönt. Har även en barnfri kväll då jag och min man ska fira femårig bröllopsdag..

När jag var i tyskland så träffa jag en tjej som även hon hade borrelia och har haft det en lång tid. Hon har nu startat en blogg om borrelia så vill ni veta mer om borrelia tycker jag att ni ska läsa den http://www.minborrelia.se/

Nu ska jag gå och sova så jag kanske är lite pigare i morgon..

Sårbar.

När man lever med borrelia så är man väldigt sårbar, jag tror att det kan vara lite extra jobbigt att vara egen företagare också. Idag har jag haft jätte svårt att få till det på lagret har för ont för att kunna lyfta runt med kartongerna. Händerna vill inte så allt bara glider runt men det måste göras. Och det är för dyrt att anställa en person som ska bära på lagret. Så vem ställer upp jo min älskade man. Så efter jobbet kom han ner en stund och hjälpte mig medans mina älskade föräldrar var barnvakt åt barnen. Jag undrar verkligen om jag skulle klara av att leva utan dessa människor?? Men det är jätte jobbigt att alltid vara beroende av andra människor..

Ont åter ont

Ursh i dag har jag jätte ont, min nacke är så stel och jag har ett jätte tryck över örat känns som jag är döv nästan. Fast det känns inte så ovanligt längre att jag inte mår bra, tror nog att jag aldrig kommer att kunna bli bra. Jag får nog acceptera att jag kommer att må som jag gör resten av livet. Just nu väntar jag på svar från den Tyska läkaren så får vi se om det finns hop.... Just nu hatar jag att må så dåligt men de säger till mig att det kommer att ta tid men jag orkar inte vänta...

HATAR BORRELIA!!!!

Helvetet har börjat igen..

Ja då är man hemma igen efter en ganska bra vecka på Öland. Vädret var bra, inte alls så regnigt som vi hade trott.

Tyvärr så har jag mått jätte dåligt, har börjat få ont i kroppen igen, har svårt att hålla tätt igen och sedan har jag fått ett jätte högt tryck över höger öra ner i nacken. Och är allmänt stel det känns mindre roligt. Visserligen har jag försökt hålla god min för barnen men det har tyvärr påverkat deras semester. Men jag tror nog att det har haft det ganska bra ändå.

Idag när jag gick igenom veckans skör av tidningar så hitta jag en artikel om Linus 15 år, http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.776623 . Det är verkligen tragiskt, det är på samma sjukhus som en själv inte fått hjälp ifrån. Trodde faktiskt inte att man kunde dö av Borrelia. Så nu börjar man bli lite orolig tänk om man själv helt plötsligt ligger död?? Jag tycker det är jätte jobbigt att börja må sämre då det inte går att få hjälp här i Sverige utan jag måste åka till Tyskland. Så i bland undrar jag om det inte skulle vara lättare att vara död. Känns jätte tragiskt att man känner så men om man hela tiden ska vara rädd för att bli sjuk eller sjukare än vad man är nu. Och du vet om att du inte kan få hjälp det känns ganska tröst löst.

Tyvärr så får jag nog själv se sanningen i vit ögat och in se att jag nog inte blir frisk. Så jag får nog ta och skriva till min doktor och se vilket som är bäst att ta mer tabletter eller åka ner igen, jag vill verkligen inte men går det att ha sitt liv så här?? Varför kan man inte få hjälp i det land man bor i??

Det får bli ett senare problem just nu så är det fokus på att vardagen börjar i morgon, barnen till dagis och jag och mannen börjar jobba igen....

varför??

Ibland undrar jag varför livet blir så som det blir, det finns nog inget bra svar på det.

Ena dagen känns allt så bra att man verkligen orkar med detta liv som man lever och nästa dag så vill man bara lägga sig ner och ge upp.

Idag är det en sådan dag. Man vaknar med att kroppen är som den är jag vet inte om det är längre så att detta är min normala kropp eller om det är bara så här för stunden. Det känns som man har sprungit en mil kroppen är stel och huden räcker inte till. Ja ni har nog hört detta hundra gånger. Man kliver upp, barnen börjar vakna även mannen. Och den lugna morgonen blir inte så lung så länge till två barn börjar bråka som bara syskon kan och sedan är cirkusen igång..Hur ska man hålla dem samms jag får panik måste ju vara den där perfekta pedagogiska mamman...

Mobilen piper jag får SMS, en av personalen sjuk. Hon har fått åka in akut till sjukhuset. Det är verkligen jätte tråkigt och på en gång får jag panik jag ska åka till Öland på lördag och jag kan inte hoppa in börjar ringa och fixa och trixa för en B plan om tjejen inte blir bra för det lätt inte lovande. Har inte riktigt löst en plan B men tjejen mår mycket bättre så hon kan nog säkert jobba. Men jag blir så arg på mig själv att jag alltid ska få panik för minsta lilla.. Men i morgon har jag stillat mitt dåliga samvete och kommer att jobba en stund.

Sedan har vi det där med min egna sjukdom, nu går jag in i min sista omgång. Vad kommer att hända då?? Kommer jag att bli lika dålig igen eller är jag frisk?? Eller kommer jag aldrig att bli frisk? Måste jag åka i väg till Tyskland igen? Eller kan jag bara köra en tablett omgång till?? Ursh jag får verkligen panik..

Det känns som mitt liv bara består av panik och varför är det så?? Varför får jag panik?? Tyvärr så är det bara jag som kan svara på den frågan...

Nej nu får jag ta och rycka upp mig, på lördag drar jag till Öland och ska vila upp mig med min familj och bara ha det bra för att åter igen börja jobba den 16 augusti Ska verkligen ta dagen som den kommer..

Härlig dag

Vilken skön dag det har varit har inte gjort något bara varit hemma och myst med familjen. Var visserligen på bibblan och låna lite böcker. Det är så roligt att se när barnen blir glada av att få låna böcker. Min älskade dotter köpte sig ett spel LasseMajas detektivbyrå. Så hon och hennes kompisar spelade det senare under dagen. Man börjar verkligen inse att min lilla tjej har blivit stor. Härligt!!

Hur mår jag själv då, jo det är ganska okej. Börjar bli så van att det är upp och ner att det är olika från olika dagar. Tar nog inte allt förgivet längre får vara glad för de stunder som jag mår bra och acceptera att jag mår dåligt när jag mår dåligt. Vist har man ångest över att man inte jobbar så mycket som man borde men jag vet att jag inte klarar av det. Men det är jobbigt att inse det när det kostar pengar när jag går hemma. Fast jag har det jätte bra för jag har verkligen super bra personal som jobbar och står i, aldrig något gnäll. De är fantastiska hade aldrig klarat mig utan dem..

Jo jag har verkligen tur som har så många människor som bryr sig om en runt omkring en. En familj som verkligen älskar en. Min man är det bästa som finns han ställer alltid upp för mig. Min mamma och pappa ja jag vet inte vad jag skulle göra utan dem.. Sen har jag alla min vänner som finns där och stöttar mig när det är som jobbigast... Just nu går jag väldigt mycket hemma och då blir det att man umgås med sina grannar. En av våra närmaste grannar träffar man mest för barnen leker med varandra. Och det känns så skönt när man umgås med dem för jag kan verkligen må dåligt behöver aldrig sätta på mig en mask. Och det är verkligen något som jag uppskattar. Som sagt jag har tur som har så många bra människor runt omkring mig. Tack för att ni finns..

Nu är det gjort

Vilken helg det har varit. I lördags eftermiddag gjorde jag det som jag har bävat över nu i en månad stängde min ena butik. Det känns så fördjävligt att jag blev sjuk och blev tvungen att stänga. Jag har verkligen lagt ner hela mitt liv i denna butik i nästan tre år. Det känns just nu så som jag har förlorat ett barn..Vet att det viktigaste är att bli frisk men det känns så nedrigt...

Så idag vet jag inte var det gör ondast i Borrelian eller i själen???