Idag känns det som jag inte står ut längre, det är många gånger jag har sagt det men jag orkar snart inte mer. Det är så jobbigt att ha ont hela tiden och inte veta om kommer att bli ännu sämre..
Jag har faktiskt tappat livs lusten lite, försöker vara glad och positiv men ibland så lyser det igenom och då är jag as jobbig det vet jag.. Sur grinig och bara gråtter.
Men det känns så hemskt att man i bland känner att man bara vill lägga sig ner och dö för att slippa ha ont. Men så kommer barnen in i mitt hjärta och då vill jag inte alls dö...
Varför känner jag så här? Varför kommer dessa ego tankar? Jag ska inte tänka dessa tankar för jag har ju en underbar familj men varför varför kommer dem över mig???
Just nu känns det som jag inte orkar skriva så mycket mer, det känns bara så negativt just nu.. I morgon slutar jag med den där nya medicinen som skulle hjälpa. Har inte blivit något bättre alls speciellt är det just därför jag är så låg....
Du genomgår något otroligt tufft och jobbigt. Smärta är plågsamt och du har plågats länge. Det är inte konstigt att tankarna dippar ibland, för att du är trött, medicinen har inte bitit som du hoppats.Det glädjer mig så att du har en man och så fina barn. Som hjälper ditt hjärta att slå när det är mörkt och tufft. Det gäller att genom det mörkaste hålla hårt i de lilla ljus du ser, för rätt vad de är så blir det bara ljusare och ljusare. Även om det är omöjligt i mökret att se det, så kommer det. Life is worth fighting for.
SvaraRaderausch vännen, jag blir så ledsen när jag hör dig må så...jag hoppas verkligen att du kämpar på och kanske skulle en tripp ( du får se det som semester för att göra det uthärderligare)till Tyskland förbättra situationen. Många kramar,från din vän i Västerås
SvaraRadera