Nu håret också..

Igår tog jag tag i det som jag skulle nog ha gjort för länge sedan. Ända sen jag blev sjuk så har håret varit jätte konstigt torrt och sprött och ibland rasar det massa hår från huvudet. Min underbara frisör har hela tiden hjälpt mig att kunna behålla det ganska långa hår kvar. Slutat slinga och färg bara tona för att hålla det bra. Igår när jag kom till henne så märkte vi att det är verkligen trasigt och inte alls något bra kvalité på det längre. Så nu åkte det av så jag är numera kort hårig det är inte super kort men ändå kort men med världens härligaste färg.

Jag är inte alls missnöjd med mitt hår jätte nöjd men jag tror att jag tycker det är mer jobbigt för att jag var tvungen att klippa det för jag har en sjukdom. Det känns som Borrelian förstör allt.. Min kropp mår jätte dåligt, magen är ur balans, familjen är även den ur balans och inte tala om företaget är ännu mer ur balans... Och så nu håret..Vad blir nästa?

Vet att jag inte ska klaga, jag mår mycket bättre än vad jag gjorde i början på februari men jag hade hoppas att man skulle vara frisk i dag. Men det är nog så att man inte kommer att bli frisk, Kanske bara symptom fri.. Varför är det så svårt att inse att man har en sjukdom, varför kan man inte acceptera detta??