Nu ger jag snart upp

Ursh nu vet jag inte om jag orkar så mycket mer. I dag har värken börjat ännu mer i kroppen mår jätte illa och det känns väldigt tungt.

Idag har jag kissat på mig två gånger, och det känns så himla tungt. Speciellt när dottern säger till sin lillebror när han frågar vad som händet. -det är bara mamma som har kissat på sig igen. Jaha säger han. Jag vet inte vad jag ska säga jag saknar ord men det är så himla jobbigt att kissa på sig inför barnen...

Något mer som jag känner är jätte jobbigt och det är om jag en dag vaknar igen och inte kan resa mig upp ur sängen. Vem ringer jag då?? Vem kan hjälpa mig då?? Vad skulle hända med mig om jag sökte igen inom den svenska sjukvården? Skulle de tro på mig nu eller skulle jag bara vara ut bränd igen??

Så idag har jag satt mig ner och verkligen tagit mig en stor fundering på hur det skulle bli och hur man skulle kunna få till en ny resa tillPforzheim. Jag vill verkligen inte åka men om det blir lika bra som förra gången så är det nog inte så mycket annat att tänka på utan det är bara att åka.

Mamma tycker att jag ska ge den nya medicinen en chans, och det har min mamma helt rätt i att jag ska verkligen ge det en chans. Mamma är så bra att prata med hon försöker få mig att tänka positivt och se till att jag inte ska ge upp. Men tyvärr så har jag nog tappat livs lusten igen...