Oj oj vilken vecka det har varit. Först känns det inte som min läkare har försvunnit från denna planet. Och sedan helt plötsligt så är hon tillbaka och ska hjälpa mig. Men hänger inte med på hur hon ska göra det när hon inte är i tjänst men jag får tro på hennes ord. Ska bara ringa till mottagningen så ska de kontakta henne och hon ska kontakta mig.. Är skeptisk men men får ge det en chans ..
De har nu bestämt att de ska göra en thyreoideaskintigrafi så en remiss är skickat till radiumhemmet i solna. Hoppas det inte tar så lång tid innan jag får en tid.
Denna vecka har jag även insett att jag verkligen inte är som jag brukar vara. Regerar på massa konstiga saker och har svårt att hantera saker på bästa sätt som jag vanligen brukar göra.
I tisdags så var min dotter på en utflykt och skulle vara tillbaka klockan två. Min dotter går hem själv efter skolan då jag är hemma och är sjukskriven. När klockan är tjugo i tre så har hon inte kommit hem. Jag kan ställa klocka efter henne hon är alltid hemma efter tio minuter när skolan har slutat. Men inte denna dag, ringer till min man och han säger att det skulle vara som vanligt han hade inte hört någon annan tid. Men han tyckte jag skulle ringa fritids och fråga. Ingen svara där när jag ringer. Nu bor vi nära skolan så jag går ner för nu har jag verkligen panik. I vanliga fall brukar jag inte alls regera så här. När jag kommer till skolan så börja jag skälla och gapa på personalen som inte ens har med detta att göra. Tillslut kommer min dotter och jag träffar en av hennes lärare och jag verkligen bara skriker åt henne. Jag brukar kunna vara saklig och lugn men inte nu.
Sen får jag veta av min dotter att vi inte alls har utveckling samtal på onsdag halv sex. Va säger jag det måste vara fel någon har tagit våran tid, vet att jag bokade den tiden. Vi går då tillbaka till skolan och ser att det stämmer vi har inte denna tid. Utan halv två på torsdag. Nu börjar jag verkligen bli rädd för mig själv har jag verkligen tagit så fel eller är det någon som har tagit våran tid. Kommer hem och prata med min man om detta och börjar inse att det kanske är jag som inte har kontroll på detta alls. Känner att min hjärna inte alls är med.
Vi sitter sedan ner och äter middag och pratar som de flesta gör vid matbordet. Och då börjar jag även märka att när jag pratar så pratar jag verkligen bakvänt och inte alls är med. Min man börjar titta på mig och säger du tappar väldigt många ord. Är det verkligen närvarande? Ja det är frågan jag känner mig närvarande men är inte närvarande.
Ursh jag tror verkligen att det är mina hormoner som påverkar detta. Har verkligen tappat bort mig själv. Jag är inte som jag bukar vara..
I fredag så var jag så degig över att allt händer mig och att det aldrig finns några bra svar på varför jag mår som jag gör. Så jag bara grät hela dagen känns verkligen inte alls som mig. Jag brukar inte ge upp utan brukar kämpa på och tro på mig själv. Men jag har verkligen givit upp..
Om en vecka ska jag börja jobba igen. Tror verkligen inte att det kommer att gå så bra att jobba. Tänkte försöka få igenom att jobba halvtid. För jag mår verkligen inte bättre av att sitta hemma och tänka och bara vänta på att ett under ska ske. Men jag vet att jag inte kommer att klara av att koncentrera mig en hel arbetsdag och göra ett bra jobba. Så vi får så om det går att ordna det blir nästa veckas projekt då jag måste först ringa mottagningen som sedan ska kontakta min läkare. Känns verkligen om ständigt.
Igår hittade jag även en sköldkörtell grupp på facebook och det kändes verkligen bra att hitta ett forum där man kan höra hur andra har det och att jag inte är ensammen. Blev så glad när jag hittade sköldkörtelföreningen så nu har jag massa tips på bra böcker som ska läsas ska först se om jag kan hitta dem på biblioteket. Tack för att det finns forum jag tror verkligen att det kan hjälpa många när man är sjuk, har erfarenhet av det sedan borrelia tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar