När jag var klar hos då så gick jag hem till mamma och pappa för att träffa min bästa kompis. Det finns ingen bättre vän än denna. När jag mötte henne utanför dörren hos mamma och pappa så kände jag bara för att bryta ihop. Men dum som jag är så ska jag alltid var så stark och visa att jag klarar av allt. Idag känner jag mig så ledsen över att jag inte kan visa mig svag inte ens för någon som jag vet bryr sig om mig. Jag vill inte nämna namn på denna person i bloggen men om hon läser så vet hon att det är henne jag pratar om. Förlåt att jag alltid ska visa mig så stark fram för dig, vill även säga att du är den bästa ven man kan. Saknar dig så vill att du ska bo närmare mig än du gör. Kram!
Stannande kvar i Nyköping för att umgås lite med mamma och pappa. Men fråga var om jag var så sällskaplig, hade jätte ont och bara låg i soffan. Jag tyckte det var mysigt. På torsdagen gick min föräldrar till jobbet, pappa var lite velig om han skulle köra mig till Stockholm eller om jag skulle ta tåget. Men jag sa det går bra pappa jag tar tåget. Du är så söt att du allt vill göra det bästa för mig fast du egentligen inte har tid.
Min mamma jobbar bara halvtid så hon slutade klockan ett, så vi bestämde att vi skulle träffas efter det och äta lunch sedan skulle hon följa med mig till tåget.
Så jag var hemma oss dem och slappa lite, kändes konstig att vara hemma hos dem jag har aldrig bott i denna lägenhet men ändå kändes det som hemma. Det är verkligen konstigt de ända som var tomt och jobbigt var att deras hund Moa inte var där, hon gick bort i våras. Hon var min bebis innan jag fick min egna bebis min första.
Under tiden jag var hemma och titta på tv, ringde det en snäll sköterska från smärtkliniken och frågade hur det gick för mig. Jag berättade att jag hade jätte ont och mådde inte alls bra. Fick då förslag på att höja en medicin med 100 mg fram till söndag så kanske det skulle ge resultat utan att sätta in mer morfin. Det kändes verkligen värt ett försök vill inte äta mer morfin än vad jag göra. Då det kändes jätte skönt. Hon ska ringa mig innan jag ska tillbaka till gyn så hon kan informera smärtkliniken hur jag mår så gyn får veta det. Vi får se än har jag inte känt något resultat.
Medans jag väntade på att klockan skulle bli klockan ett så satt jag och surfade. Såg då att någon hade gjort ett inlägg och det var en kille från http://www.afaforsakring.se/ han vill informera mig om att jag som sjukskriven kunde söka ersättning hos dom också om jag var anmäld sjuk till försäkringskassan. Blev helt chockad trodde det var ett skämt så jag ringde upp företaget och de informerade mig att det stämde och att jag skulle gå in på hemsidan och göra en anmälan med bifogade läkarintyg så skulle det titta på ärendet. Så nu får vi se vilken ersättning man får av dem. Hon informerade även att de via nätet försökte fånga upp alla som var sjukskrivna. För det är få som vet att de flesta företagen har avtal med dem så. Och då har du rätt till ersättning. De hjälper även till med ersättning till dem som är föräldralediga, arbetsskadade och blir avskedade.
Tillslut blir klockan ett träffar mamma på hennes jobb. Vi går ut på stan och letade efter liten påse till min älskade värmeflaska men vi hittade ingen. Men det var härligt att gå och titta med mamma. Vi stanna på ett jätte mysigt matställe och åt lite lunch och drack kaffe. Det var så mysigt och sitta ner med mamma och bara prata utan att bli avbruten av barnen som vill har sin mormors uppmärksamhet. När vi satt där så förstod jag hur mycket jag älskar min mamma och saknar henne. Det var så skönt när vi bodde i Nyköping och kunde träffas varje dag om vi ville. Men som vanligt går tiden för fort snart så var jag tvungen att ta tåget hem till Stockholm igen till familjen.
Stockholm i all sin ära men jag saknar verkligen Nyköping, där känner jag mig inte lika ensam som jag gör här i den stora staden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar