Patientnämnden

Idag kom den, svaret på anmälan som jag gjorde till patientnämden. Överläkaren på medicin har skrivit svar till patientnämnden. Vet inte om jag ska skratta eller gråta över svaret. Jag vet inte vad jag hade hoppas på men nu så vet jag vad de tycker.

Det jag tyckte var helt chockerande var att han skriver att han har gjort en undersökning på mig som visar sig att jag har normala reflexer och inga tecken på neurologiska skada men hon har nedsatt känsel på en del ställen och en bensvaghet som inte kan förklaras av neurologiska skador men hade däremot karaktären av en funktionell förlamning, d.v.s en försvagning som grundade sig på psykologiska mekanismer. Min stora fråga är vad grundar han den på?? Var jag bara psykisk sjuk?? Förstår inte.

Han säger även att han skulle göra en lumbalpunktions test på mig när han fått svar från Eskilstunas urolog. Men det konstiga är att jag aldrig fick den informationen att det var det som var problemet utan jag fick inte veta något alls. Jag blev visserligen kallad till ett läkarbesök med honom men det var samma dag som jag åkte till Tyskland. Men det sas aldrig att det skulle göras något test då utan vi skulle ses för vidare utredning. Ja ja vad ska man säga.

Men han tycker inte att det är fel att han inte gjorde ett test på ryggmärjen. Men han tycker att däremot kunde den totala omhändertagande av patienten ha varit mycket bättre. Den förklaring han har på det är som han säger Emmellertid saknas neurologisk kompetens vid Nyköpings lasarett -jag är själv den enda fastanställa neurologen med ytterst begrensad tid för patientkontakter och de konsultinsatser som vi får från neurologisektionen i Eskilstuna en vecka per månad är helt otillräckligt för att kunna ge patienter av denna typ en bra behandling. Vi har i detta fall gjort det bästa efter vår förmåga men jag förstår mycket väl patientens missnöje. Vi arbetar på att få flera neurologer till Nyköpings lasarett liksom en ökad neurologisk kompetens bland paramedicinsk personal. På så sätt hoppas jag att denna typ av problem blir mindre vanliga i framtiden. Min första fråga blir när jag läser detta varför bad de inte om hjälp om de inte hade kunskap eller resurser för att hjälpa mig? Så jag undrar om det inte verkligen ville bara tro att jag hade en vad sa han en psykologisk störning typ...

Jag känner mig så ledsen just nu det var verkligen ett slag i ansiktet att få höra att de inte kunde hjälpa mig för de inte hade tillräcklig kunskap eller kompetens på Nyköpings lasarett. Och det är dit vi ska vända oss om vi blir sjuka... Säger bara tur att jag åkte undra hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade åkt?????