Idag är det tufft har så ont så jag skulle bara vilja ligga ner och gråta skrika och bete mig som ett barn. Och hoppas att någon skulle förstå hur jag mår. Men så gör man ju inte för det är man för "svensk" tror jag. Man är så duktig på och säga jaha men då väntar jag tills den kontaktar mig. Man är som en docka som bara nickar ja till allt..Min kontakt på patientföreningen svara igår, fick massa tips om hur jag ska göra men då krävs det att någon läkare vill träffa mig och det värkar ju vara de svåraste just nu.. Men man får hoppas på att något händer en dag, vinner en del på triss så borde jag också vinna någon gång.
Men idag ska jag till sjukgymnasten för att se om jag kan göra några rörelser som kan hjälpa mig att kunna röra mig bättre och förhoppningsvis ha mindre ont. Men jag vet inte hur jag ska klara av det men jag ska försöka. Vi får se hur det går..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar