Pippi vs Vasaloppet

Ja då var årets höjdpunkt över fick se halva loppet för det är inte lätt att titta på vasaloppet med två barn hemma, en som vill se Pippi en som vill se Barbie. Tjat tjat så till slut ger man upp..

Och vad händer man sätter på en film och hur länger sitter de en stund sen i väg och göra något annat. Och sen in igen och säger att men jag tittar. Nej jag är inte frisk för att ta en konflikt med barnen. Så de vinner det får bli en film som går fast det gör hundra andra saker.

Hur mår jag då, ja det är en fråga som man ställer sig själv. Har ont som .... men man börjar ju bli så van det är ju så här det är nu för tiden. Värk, värk, värker och åter värk. Men det som är jobbigast att man inte kan hålla sig jag vet att jag själv inte kan rå över att det blir så men jag tycker det är så pinsamt att det bara helt plötsligt rinner mellan benen. Är det så det ska vara?? Vad är det som är fel?? När ska man få någon som kan titta på detta?? Ja frågorna är många men jag orkar inte ha det så här. Så man får väl tjata och tjata sig fram inom vården. Det är kanske där man ska sätta krut på konflikterna och inte med barnen.

Men hur kommer man fram inom vården då? Vi har försökt, just nu ligger det en remiss hos urologen i Eskilstuna och hur ska man komma före i kön där? Kan man muta personalen? Nej det går ju inte. Och medicin har tagit blodprover och det tar sin lilla tid att få fram ett svar på det, visserligen borde läkarna ha tagit dessa prover långt innan. Så man får nog tyvärr just nu vackert sitta ner och vänta...

I morgon börjar en ny vecka och familjen ska i väg på till jobb och dagis men som det ser ut idag så är barnen sjuka så det blir hemma. Vet inte om jag tycker det är skönt eller om jag tycker det är jobbigt. Det är så jobbigt att hålla humöret uppe för barnen en hel dag. Men samtidigt vill man att de ska vara hemma för då är det mindre tråkigt. Fast det som är det allra jobbigaste är att jag är hemma men jag klarar inte att ha barnen hemma själv utan mannen måste vara hemma. Det är ju inte klokt jag klar inget, kan inte ta hand om barnen själv, kan inte hålla mig utan gör på mig och om jag inte har hjälpmedel när jag går så trillar jag. Stackars min som måste ta hand om tre barn var av den ena är 33 år.

Det är nog bara att vänja sig vid det att så kommer det att vara ett tag fram över. Jag hoppas bara att man orkar av detta. Som det ser ut just nu idag så gör jag det inte men får verkligen hoppas att morgon dagen blir bättre så det blir sängen resten av dag.....