Mitt rop på hjälp brev....

Nyköping 2010-03-21

Hej

Jag tar kontakt med er då jag hoppas att ni skulle kunna hjälpa mig. Jag har under snart två månaders tid sökt vård inom Landstinget Sörmland. Jag har under denna period även varit inlagd tre gånger på sjukhus.
Ingen har hittills kunnat ställa någon diagnos på vad jag lider av. Det enda jag har erhållit är smärtlindring, och nu börjar min kropp ta stryk av alla mediciner.

Det började med att jag vaknade 30/1 med värk i korsryggen som blev mer och mer intensiv under helgen.
Den 1/2 söker jag hjälp hos kiropraktor, som meddelar att det är en disk i ryggen som är inflammerad. Jag påbörjar en behandling hos kiropraktorn men avbryter denna efter cirka fem gånger.
Den 8/2 kommer jag hem från mitt arbete och får kraftig värk i magen. Jag hinner nätt och jämnt till toaletten och avföring kommer av sig själv utan att jag kan känna det. Jag tror att detta kan vara magsjuka så jag är hemma från jobbet följande dag.
Från denna tidpunkt inser jag att jag delvis har förlorat känsel i underlivet så att jag ej längre kan kontrollera vare sig avföring eller urinavgång.
Den 10/2 vaknar jag med kraftig värk i kroppen, det känns som ryggen ska ”gå av”. Jag tar kontakt med sjukvårdsupplysningen som rekommenderar mig att åka in akut till Nyköpings Lasarett (NL). Jag åker, och blir inlagd på ortopedakuten. Där konstaterar de smärta i min rygg som även strålar ut i benen. De konstaterar även att jag har känselbortfall på vissa delar av kroppen samt att ringmuskeln inte fungerar som den ska. Det utförs en akut röntgen med magnetkamera (MK) samt ”slätröntgen” samma dag. Därefter beslutar de sig för att ha kvar mig för observation och invänta svar från röntgenundersökningarna. Röntgenundersökningarna ger dock ej svar på orsaken till min smärta. Utifrån dessa resultat så beslutar ortopedavdelningen att beställa en helkropps-MK och skickar även en remiss till urologen på NL.
Den 18/2, då NL ej ansåg att något ytterliggare kunde göras, beslutas att jag kan skrivas ut med smärtlindring för att invänta en helkropps-MK (den 26/2).

Jag åker hem och väntar och mår nu ganska dåligt. Jag får mer och mer värk i kroppen och mitt rörelsemönster är ganska ostabilt. Jag tappar ofta balansen och trillar även omkull emellanåt.
Den 23/2 får jag tid hos urologen på NL. Där görs en undersökning på urinblåsan. Urologen utför ett test med att fylla urinblåsan med vatten. Trots att blåsan fylls med 700 ml så känner jag mig ej kissnödig. Urologen beslutar att skicka en remiss till Klinisk fysiologi och nukleärmedicin i Eskilstuna, där jag har fått tid 29/3.
Under kvällen den 23/2 börjar jag frysa och få mer och mer smärta i kroppen. Jag och min man beslutar, att eftersom jag har sovit illa under en veckas tid, försöka få mig i säng och ge mig smärtlindring samt en insomningstablett.
Den 24/2 vaknar jag och kan inte resa mig ur sängen p.g.a. ökad smärta i rygg och ben, min man tillkallar ambulans och jag åker återigen in till ortopedakuten på NL. Där konstaterar de inte så mycket mer utan ger mig smärtlindring och lägger in mig på ortopedavdelningen i väntan på helkropps-MK (den 26/2).
Den 26/2 utförs helkropps-MK, men inget onormalt påträffas. Så jag får träffa en neurolog på NL som konstaterar att det (fortfarande) är känselbortfall på vissa delar av kroppen men att det ej är neurologiskt betingat.
Den 2/3 blir jag remitterad till smärtmottagningen på NL. Läkaren på smärtmottagningen begär att ytterligare provtagning bör ske av medicinavdelningen, bl.a. för att se om det skulle kunna vara reumatism.
Den 4/3 tas blodprov av medicinavdelningen på NL för bl.a. Borrelia och TBC.
Den 4/3 skrivs jag ut i väntan på provsvar från medicinavdelningen samt i väntan på Klinisk fysiologi och nukleärmedicin i Eskilstuna. Det tas även beslut om att Vårdcentralen Åsidan Nyköping tar över mitt ärende.
Den 12/3 träffar jag en läkare på Vårdcentralen Åsidan (VCÅ) och vi kommer fram till att hon kan komma in när alla utredningar är klara. Hon bokar även in en telefontid den 30/3.
Den 16/3 vaknar jag av att jag märker en domning i vänster kind. Jag avvaktar under dagen men känslan går ej över. Inget ändrar sig, jag känner endast att vänster öga känns ”hängigt”.
Den 17/3 kontaktar jag, för att kunna få hjälp, medicinavdelningen på NL, eftersom jag trodde att de fortfarande hade hand om mig, samt för att förhöra mig om svaren på proverna från provtagningen 4/3. Men jag får nu veta att ”de är klara med utredningen”, - detta trots att jag ej blivit meddelad resultaten av blodproverna. De ber mig kontakta VCÅ vilket jag gör och får en tid hos läkaren igen dagen därpå.
Den 18/3 vaknar jag och har till en början lite ont i magen men tänker inte desto mer på det. Jag har tid hos VCÅ angående det utökade känselbortfallet. När jag kommer till VCÅ så får jag mer och mer ont i magen, Läkaren på VCÅ beslutar att jag ska ta kontakt med akuten på NL då hon inte tycker detta står rätt till. Hon skriver en remiss till kirurgen angående mina magsmärtor, samt till medicinmottagningen angående domningarna i min vänstra kind. Under väntan på att remisserna skrivs ut blir jag alltmer sämre och värken i magen eskalerar. Jag får lämna VCÅ på bår för färd till akutmottagningen på NL. Där tar man nya blodprover samt gör en skiktröntgen på magen. Där visar det sig att jag har fått en inflammation i bukspottkörteln och blir inlagd med dropp i väntan på att magsmärtorna ska gå över.
Med anledning av mitt huvudproblem, med smärta och domningar, så träffar jag samma dag en läkare från medicinavdelningen som anser att ett ryggmärgsvätskeprov borde utföras för att eventuellt kunna påvisa Borrelia. (Detta prov är ett av de få som i dagsläget ej ännu har utförts på mig.) Läkaren måste dock först ta upp detta på något ”stormöte” med övriga läkare följande dag. Under tiden så är jag inlagd med dropp och kirurgerna tar prover för att se att inflammationen går ner. De ber även att medicin ska besöka mig då de tror att, eftersom min gallblåsa är bortopererad och jag endast konsumerar små mängder alkohol, är all smärtlindring som orsakar inflammationen i bukspottkörteln, och att det då är fram för allt Diklofenak.

Den 20/3 skrivs jag ut från NL då mina inflammationsvärden har blivit bättre och de i övrigt anser sig ej kan göra något åt min situation.

Medicin har för närvarande inga planer på att träffa mig, och om de överhuvudtaget kommer att kontakta mig vet inte kirurgen. För ytterliggare hjälp så blir jag hänvisad till att söka via VCÅ igen, men kirurgen säger återigen att det förmodligen är medicineringen som är anledningen till att jag har problem med bukspottkörteln. Jag beslutar med ledning av detta, att själv sätta ut Diklofenak men att stå kvar på Alvedon och OxyContin.

Så här står vi idag, jag har haft konstant ont i ryggen och kroppen sedan 30 januari samt att jag vissa dagar har svårt att hålla balansen. Jag har inte känt när jag ska kissa sedan 8 februari. Det går ganska bra att gå med två timmars mellanrum, men det blir ju några ”misslyckanden” ibland.

Mitt hopp står nu till er att ta er an mitt fall då mina ansatser att söka hjälp via VCÅ och NL i princip har varit fruktlösa. Jag är 33 år och känner att det är oerhört jobbigt att inte kunna kontrollera min kropp och inte veta om jag ska göra på mig. Jag har inte kunnat jobba sedan 8 februari och då jag är egenföretagare så är jag ej heller sjukskriven. Som det ser ut i dag då jag ej har några förhoppningar om ett tillfrisknande inom överskådlig tid så kan jag dessutom bli tvungen att sätta mitt företag i konkurs.

I hopp om att höra av er