Vad är en vän???

Jag har upptäkt att det finns många olika typer av vänner och det värsta är att man märker vilka som är ens riktiga vänner i just när man är i kris. Fattar inte varför man är så blåögd ibland och tror gott om alla. Men det är väl så som man är.

En typ av vän som jag har upptäckt finns är den som kommer fram till dig och säger -men gud va tråkigt att du mår så dåligt - oh jag tänker så på dig osv.. Men egentligen är det bara så att personen vill att alla andra ska tro att det är en omtänksam person.

Sedan finns de som stöttar och hjälper på små sätt, hade en vän som fixa fram en mail adress till en läkare som jag skulle kunna vända mig till. Och då ska jag säga vi träffas verkligen inte dagligen men hon finns där stöttar och stöttar är lite arg också men hon bryr sig. Ibland räcker det alltid med att bara säga ett ord eller två. Dessa vänner behöver man verkligen, finns inget mysigare att öppna FB och se att man har massa kramar från många olika personer eller om man svarar i telefonen och någon bara säger hej hur mår du? Jag har en vän som är extremt duktig på just att bara ringa och säga hej. Det är något jag måste själv bli duktig på så i morgon ska jag ringa henne och bara säg Hej!

Fast det finns något lite positivt med kriser och vänner också man kan hitta massa nya vänner eller bekanta som man inte tror är en vän på det sättet. Och det har jag verkligen upptäckt att jag har vänner som jag inte trodde var mina vänner..

Men sen så finns det den där vännen som du bara älskar som är den som alltid står vid din sida som du vet kommer att vara med ända in i döden en sådan har jag..

För några dagar sen var jag med om något så himla jobbigt, det var när jag blev inlagd för tredje gången. Så SMS jag min bästa vän som jag har känt i 20 år att jag var inlagd på sjukhuset. Hon ringer mig direkt och undrar hur jag mår, jag är själv så dålig så jag inte kan prata med henne. Men är så glad att jag hör hennes röst och tårarna bara strömmar ner. Jag säger knappt inget utan bara gråter. Min vän brukar inte gråta i första taget men hon börjar gråta hon med och säger jag förstår att du inte orkar men jag finns här. Och jag vet att hon verkligen finns där och det är just därför jag älskar henne så mycket hon står väldigt högt upp på listan...

Men varför måste det vara så att kriser gör att folk visar sitt rätta jag??Kan inte förstå det..Man är ju redan så sårbar så jag förstår inte varför det måste bli så just då eller är det så att man själv är så känslig så man tar åt sig mer av saker runt en??

Jag tro att det är svårt att få ett bra svar på vem som är en riktigt vän, men som min mamma sa när jag var liten det är bättre att ha tio bra vänner en hundra... Tänk att man måste bli vuxen för att förstå sin mamma...Älskar dig mamma, du har sagt många klocka ord...